Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Mitt förhållningssätt till den narrativa ansatsen
Personligen kan jag instinktivt tänka mig att det finns underliggande, djupa
strukturer i språket som påverkar oss som individer och därmed till viss del
formar våra liv även om jag rent logiskt inser att relationen mellan beskrivningar
om verkligheten och verkligheten självt inte är överensstämmande.
Genom vardagens praktik återskapas verbala strukturer som blir en form av
retoriska bojor på individen. Reflektion och dekonstruktion leder däremot
knappast till frigörelse utan som bäst till nya bojor i andra skepnader. Att
öppna upp nya alternativa sätt att se på världen, snarare än att söka frigörelse,
låter för mig som en mer lockande uppgift. Här måste jag då också tillägga
att jag anser det vara en vetenskaplig plikt att förankra dessa nya perspektiv
i någorlunda vedertagna epistemologiska utgångspunkter och håller med
Phillips (1994; 1997) om att det inte räcker med rimlighet eller trovärdighet
som korrekthetsgrad för berättelser eftersom de osanna mycket väl kan ses
som förtroendefulla. Det faktum att vi över huvud taget kan tillskriva något
som falskt, fel, eller osant innebär att vi måste koppla våra utsagor inte bara
till trovärdighet utan även etik. För i skrivandets process finns alltid en överhängande
risk att dramatisera för mycket och översätta (eller förvrida) verkligheten
till någonting som inte längre är igenkännbart av deltagarna. Sker
detta är faran överhängande att berättelserna leder till förakt, misstänksamhet
och nihilism som endast kan sluta i urholkat förtroende och bittra konfrontationer.
Detta sagt om ”sanningen”. Men med det i kappsäcken håller jag
ändå med Polkinghorne (1988) och Czarniawska (2004a) om att intressanta,
spännande och vackra berättelser har lättare att spridas och dröja sig kvar än
tråkiga och irrelevanta. De skapar större organiseringsenergi, vilket förvisso
gör det än viktigare att fundera över berättelsernas korrekthet, då populism
och propaganda annars kan få oövervinneliga möjligheter att befästa sina
sanningsanspråk.
I min text har ambitionen varit att skriva både lättförståeligt och intresseväckande,
samtidigt som jag har försökt att säkerställa dess korrekthet och
akademiska och praktiska relevans. Målsättningen var att beskriva och diskutera
innovationsförloppet över tid med huvudsaklig utgångspunkt från de
kontinuerliga intervjuerna som genomförts med främst två utvalda entreprenörer.
Dessa möten har följts upp med dokumentstudier och kompletterande
intervjuer och en noggrann granskning av innovationernas parallella utveckling
på Internet.
Avhandlingens intrig följer två projekts dramatiska och verbfyllda strapatser
över en längre period, med fokus på entreprenörernas egna berättelser. Här
finns således starka kopplingar till den personliga narrativa formen (”the
personal life story”). Enligt Weick (1995:183-184) är varje manager en författare
och historiker i så måtto att han eller hon ständigt omskriver sina
erfarenheter. Så gäller också för entreprenörer, vilket visar på vikten att göra
289