Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

metodram. Jag har därför i avhandlingens diskussionskapitel valt att influeras
av Kenneth Burkes dramatism (Burke, 1945), som han själv beskriver
som en metod för att studera människans motiv och intentioner.
»The titular word for our own method is “dramatism”, since it invites one to
consider the matter of motives in a perspective that, being developed from
the analysis of drama, treats language and thought primarily as modes of
action.« (Burke, 1945:xxii)
Ordet drama räknas som en av tre klassiska litterära huvudgrupper, tillsammans
med epik (berättande litteratur som tillexempel romaner och noveller)
och lyrik (korta koncentrerade poetiska texter som försöker förmedla bilder
och känslor). De äldsta dramerna har rötter från det antika Grekland, där de
sågs som berättelser i prosa eller vers anpassade till teater och skådespel.
Vanligtvis följer berättelserna en eller flera personers känslosamma förvecklingar
över en bestämd tidshorisont. Som undergrenar räknas komedi och
tragedi. I Websters engelska uppslagsverk kan man läsa följande betydelser;
1) a composition in verse or prose intended to portray life or character or to
tell a story usually involving conflicts and emotions through action and dialogue
and typically designed for theatrical performance
2) dramatic art, literature, or affairs
3) a state, situation, or series of events involving interesting or intense conflict
of forces
Just konflikten, obalansen, är alltså något som präglar dramats intrig.
Burke är dock ganska tydlig med att han inte ser drama som ett teatralt skådespel
utan något som framför allt utspelar sig direkt i vardagen. Detta anses
vara en av huvudskillnaderna mellan Burke och Goffman, och därmed också
mellan dramatismen (Burke, 1945) och dramaturgin (Goffman, 1959). Då
Goffman främst behandlar dramaturgin som en metafor för människans vilja
att övertyga (och förvilla) sin omgivning (och sig själv) om vem hon är genom
att ikläda sig masker och spela karaktärer (så kallat ”impression management”),
ligger Burkes fokus på att lyfta fram och analysera själva det utspelade
handlandet i rent språklig mening, som en integrerad del i den sociala
vardagen, fylld av konflikter, tvetydigheter och maktspel. Enligt Burke är
det mänskliga livet lika poetiskt och semantiskt beskrivet som vilken teaterpjäs
som helst. Litteraturen skall därför inte ses som en metafor för samhället,
eftersom samma ord och grammatik bygger upp dem båda. Då Goffman
går mot socialpsykologin, vandrar Burke mot semiotiken, litteraturkritiker
som han var (Gusfield, 1989).
»In using drama as the term to describe human action, Burke may appear to
find the staged play a metaphorical form for expressing something about
human social life. To describe Burke in this fashion is a significant mistake in
understanding what he is about. It is a term of description. As I have written
above, life is as dramatic as is theater. Human language is poetic as well as
291