Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

a set of loosely connected research groups that lack an organizing framework
or a dominant paradigm.« (Gartner et al., 2006:323)
Processorientering inom entreprenörskapsfältet
Som tidigare beskrivits, har entreprenörsfältet en historisk bakgrund i att
lägga stor vikt på Vem-, Vad- och Varför-frågorna och mindre på Hur i förhållande
till Var. En av de viktigaste kritikerna till den såkallade ”trait”forskningen
är William Gartner som i sin artikel Who is the Entrepreneur? Is
the Wrong Question (1988) gick till hårt angrepp mot dess oförmåga att förklara
empiriska entreprenöriella fenomen. Istället för att fokusera på definitionsproblematiken
om vem som är och inte är entreprenör borde enligt
Gartner kraften läggas på att försöka förstå själva skapelseprocessen av nya
innovationer och organisationer; från initiering, då entreprenörerna startar
verksamheter, till etablering, då de attraherar och mobiliserar resurser och
bygger marknader.
Ett flertal angreppssätt har med tiden lyfts fram för att kartlägga och beskriva
den entreprenöriella processen utifrån olika utgångspunkter. Det aktivitetsorienterade
synsättet har flitigt använts för att försöka kartlägga och generalisera
standardaktiviteter som tenderar att uppkomma under etableringsfasen.
Katz och Gartner (1988) föreslår exempelvis fyra egenskaper som kan
ses som indikatorer på en organisationsetablering; 1) en avsikt att skapa en
organisation, 2) ansamling av resurser, 3) skapande av organisationsgränser,
och 4) utbyte av resurser över dessa gränser. Reynolds och Miller (1992)
pekar på nyckelaktiviteter som 1) personligt engagemang, 2) första anställningarna,
3) initiala finansieringen och 4) inledande försäljningen.
Försök har också gjorts att dela in processen i mer eller mindre bestämda
steg eller faser. Ett exempel är Reynolds och White (1997) som i deras longitudinellt
empiriskt grundade monograf The Entrepreneurial Process särskiljer
fyra tidiga utvecklingssteg (”conception”, ”gestaltion”, ”infancy”,
och ”adolesence”) och går närmare in på det tidiga skedet innan individen
kan kalla sig entreprenör (så kallad ”nascent entrepreneur”). Samuelsson
(2004) delar in hela etableringsprocesser i två separata kategorier; innovativa
respektive reproducerande, där den förstnämnda kan hänföras till den klassiska
entreprenörsorienteringen och den senare till den österrikiska traditionen
(Landström, 2005).
Ett tredje alternativ som växt sig allt starkare är att se skapandet som en beslutsprocess,
vilket bland annat har lyfts fram av Sarasvathy (2001). Här
länkas därmed entreprenörskapet till en tradition av forskning kring strategisk
förändring med anor från Lindbloms (1959) begrepp ”muddling through”,
Quinns (1978) ”logical incrementalism” och Mintzbergs (1994)
325