Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

”emergent strategies”. Sarasvathy (2001) skiljer mellan orsaks- (”causation”)
och effektprocesser (”effectuation”) där det förstnämnda kan liknas
vid rationella tillvägagångssätt för att uppnå i förväg planerade effekter, och
det sistnämnda med vad Levi-Strauss (1962/1966) skulle kalla ”bricolage”,
det vill säga att längst vägen pröva fram innovativa effekter utifrån redan
givna resurser.
Ett fjärde sätt att analysera etableringsprocessen är det evolutionära synsättet
baseras på Hannan och Freemans (1977) populationsekologi och som fördes
in i entreprenörsfältet genom Howard Aldrich (1990; 1999). Här ses entreprenörskapet
utifrån grupperingar av företag på en makronivå som genom ett
naturligt urval (”variation” – ”selection” – ”retention” – ”struggle”) förklarar
vilka verksamheter som blir framgångsrika och driver utvecklingen
framåt. Populationer tenderar att utvecklas i en omvänt U-formad kurva, där
mängden liknande verksamheter växer i takt med att populationen mognar,
för att sedan klinga av och dö ut. Extern legitimitet har lyfts fram som en av
de viktigaste orsakerna till populationens framväxande (Aldrich & Fiol,
1994).
Att gruppera etableringsprocessen i bestämda aktiviteter, faser eller kategorier
har dock kritiserats (ex. Sexton & Bowman-Upton, 1991), framför allt
för att ge en alltför deterministisk bild av entreprenörskapet. Likaså kan beslutsprocesser
och evolutionsantaganden leda tankarna till rationalistiska
synsätt. En stor del av den hittills presenterade litteraturgenomgången visar
även en förkärlek för betraktelser av entreprenörskap på håll; i form av makroekonomiska
teorier, historiska beskrivningar av redan etablerade organisationer
eller aggregerade kvantitativa data. Mycket av dess innehåll är, som
Hjorth (2001) poängterar, starkt influerat av managerialism och styrningsrationalitet.
I detta distanserande från den verkliga praktiken byggs myter upp
om entreprenörskapet och dess roll i samhället samtidigt som det agerar nedtystande
för alternativa berättelser om irrationalitet, kreativitet, skaparglädje,
frustration, oro och passion.
På senare tid har ett har ett antal ”alternativa” ansatser etablerats för att på
olika sätt angripa entreprenörskapets komplexitet och ständiga förändring.
Mer kvalitativa och språkteoretiska aspekter har bland annat införlivats i
entreprenörskapsstudierna för att försöka minska glappet mellan vackra
ideologier och smutsig praktik. Förutom de i Bilaga I beskrivna narrativa
och diskursiva metoderna (Hjorth & Steyaert, 2004) kan exempelvis nämnas
iscensättande ansatser (Johannisson, 2005), det vill säga att forskaren själv
initierar sociala förändringsprocesser och vinner insikter om fenomenet genom
eget deltagande och pådrivande, och prosaiska ansatser (Steyaert,
2004) som undersöker entreprenörskapets oreda (”messiness”) i skapelseprocessen
via studier av vardagens löpande konversationer. Gemensamt för
dessa forskningsmetoder är ett socialkonstruktivistiskt (Berger & Luckmann,
326