Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

kan ju undra varför jag inte gjorde detta tidigare. Varför gjorde jag inte
såhär från början? Svaret är väl att jag inte vågade”, se sid. 145).
I både Idébankens och Offertkraft/Kompetensarena Västs fall fanns hela
tiden en övergripande målbild och mer eller mindre rationellt fattade beslut
om vilka aktiviteter som krävdes för att nå dit (ex. Erik: ”Att nå dom där
projektmålen och att leverera. Deadlines ställer ju krav. Vi brukar säga; ’det
som för utvecklingen framåt är krig och deadlines’”, se sid. 75). Denna vision
ändrades också med jämna mellanrum; ibland i små steg, ibland med
större. Osäkerheten om man valt rätt väg var ofta närvarande (ex. Anders:
”Jag har grubblat väldigt mycket den sista månaden på varför det inte lossnar.
Det finns en spärr någonstans… Vad gör jag för fel? Uttrycket jag mig
korkat eller vad…?!”, se sid. 170), liksom den genuina glädjen när alla bitar
plötsligt föll på plats (ex. Anders: ”Jag kan ibland gå och älta vissa uttryck
och det senaste uttrycket visar nog att jag mår rätt bra; ’Käglorna faller en
efter en’”, se sid. 162).
Johannisson (2005) ser entreprenörskapet som fyllt av en mängd paradoxer.
Det innehåller spår av både revolution och evolution, beroende och oberoende
och entreprenören är både anarkist och organisatör; visionär såväl som
handlingsmänniska; fattandes beslut på grundval av erfarenhetsbaserat
lärande liksom reflektion. I kontrast till rationellt planerade strategier diskuterade
Charles Lindblom (1959) beslutsfattande i form av vad han kallade
”muddling through”, eller stegvisa förändringar med kontinuerliga (ändlösa)
justeringar. Henry Mintzberg (1978) delade upp strategibegreppet i avsedd
(”intended”) och genomförd (”realized”) strategi och menade att vägen dem
emellan kan ske genom planerade (”deliberate”) och oplanerade (”emergent”)
strategiska handlingar. James Quinn (1978) myntade termen ”logical
incrementalism” som ett sätt att överbrygga analytiska och handlingsmässiga
aspekter av strategiska beslutsprocesser. Enligt Quinn är det initialt omöjligt
för företagaren att förutse vilka krafter som kommer att bestämma organisationens
framtid, så det enda sättet är att göra kalkylerade gissningar, och
därefter;
250
»They then proceed incrementally to handle urgent matters, start longerterm
sequences whose specific future branches and consequences are perhaps
murky, respond to unforeseen events as they occur, build on successes,
and brace up or cut losses on failures. They constantly reassess the
future, find new congruencies as events unfurl, and blend the organization’s
skills and resources into new balances of dominance and risk aversion as
various forces intersect to suggest better – but never perfect – alignments.
The process is dynamic, with neither a real beginning nor end.« (Quinn,
1978:17-18)
Samtidigt som Quinn visar upp entreprenörskapets ständiga föränderlighet
ger han också ett intryck av att entreprenören så gott som möjligt försöker
tygla krafter som existerar utanför den organisation hon skapar. Och entre-