Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Just skiljelinjen mellan faktabaserad kunskap i form av metoder, verktyg och
praktikfall och erfarenhetsbaserad praktik är något som ofta ställer till problem
för Knowledge Management projekt (Werr & Stjernberg, 2003). Rent
tekniskt kan faktainformation lagras och spridas i nästan all oändlighet och
numera dessutom till mycket låg kostnad, men att överföra den tysta kunskapen
via ett elektroniskt format har förblivit en stor utmaning. Erfarenhetsbaserad
kunskap sägs snarare växa fram genom en situerad, kognitivt
meningsskapande praktik (Lave & Wenger, 1991). Utifrån ett organisationsperspektiv
menar Brown och Duguid (2001) dessutom att viss kunskap (troligtvis
då främst explicit/deklarativ) har en tendens att läcka ut medan annan
kunskap (troligtvis främst tyst/procedurell) gärna klibbar sig fast. Det förstnämnda
kan skapa problem för bland annat skyddande av företagshemligheter
och det sistnämnda vid exempelvis organisationsförändringar.
Fenomenet Knowledge Management System har noggrant studerats och
analyserats i tidigare forskning, även om den mesta litteraturer är koncentrerad
på inom-organisatoriska IT-system. I fallet Ökad Offertkraft var konceptet
tänkt att fungera tvärs över en mängd organisationsgränser, varför utmaningarna
torde vara ännu större. Men vid det här läget fanns varken själva
IT-systemet eller en tänkbar förvaltningsorganisation mer än i form av presentationer
och beskrivningar över generella, planerade lösningar. Jag valde
därför att vända fokus ifrån själva teknologin och istället få Erik att reflektera
kring de olika intressentgrupper som på olika sätt måste involveras för att
stötta projektet.
En första beskrivning av Offertkrafts intressenter
Edward Freeman (1984) påpekade genom ”the Stakeholder Approach” behovet
av att studera och kartlägga olika grupperingar som har makt och inflytande
över den egna organisationen. Flera hade redan tidigare påpekat
vikten av att se organisationen som en del av en större helhet (ex. Barnard,
1938; March & Simon, 1958; Rhenman, 1964; Rhenman & Stymne, 1965),
men Freeman integrerade, systematiserade och populariserade begreppet
internationellt. För att en organisation skall få livskraft krävs resurser och
support från sin omgivning och genom att dela upp denna omgivning i olika
intressenter kan organisationen dels kartlägga respektive grupps olika tillgångar,
behov och krav, men också utarbeta strategier för att bygga upp och
kvarhålla deras engagemang och support.
Jag antog att Erik, som före detta handelsstudent, hade en någorlunda internaliserad
uppfattning om denna tankemodell. Att dessutom dela in intressenterna
i en ”makro” respektive ”mikro” nivå kanske inte är helt problemfritt,
men jag frågade ändå (se nästa sida);
51