Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

12
and scientific expertise around the planet accessible to innovation-hungry
companies.« (Tapscott & Williams, 2006)
Mot en öppnare innovationsprocess?
Det traditionella sättet att skapa innovationer i företag är att låta det ske ”inhouse”,
det vill säga innanför företagets väggar i egna forsknings- och utvecklingsavdelningar.
Företag tävlar om att locka till sig de smartaste individerna
och den bästa utrustningen för att ta fram produkter och tjänster som
ger dem ett försprång gentemot arga konkurrenter. Det så kallade intellektuella
kapitalet (Stewart, 1997; Sveiby, 1997) 5 skyddas med näbbar och klor
genom företagshemligheter och patenträttigheter. Men trots att detta fortfarande
får sägas vara det dominerande industriella paradigmet har det från
flera håll i både retoriska och praktiska handlingar också etablerats alternativa
tillvägagångssätt.
Nationalekonomen Ronald Coase postulerade på 30-talet varför företag bygger
upp innovationsprocesser i interna hierarkiska strukturer istället för att
köpa och sälja dem fritt på marknaden, vilket skulle kunna ses som mer effektivt.
Huvudorsaken är enligt Coase att det är förenat med extra så kallade
transaktionskostnader att hantera information och relationer utanför det egna
gränsområdet (Coase, 1937). Coase argumenterar att företag bör behålla
transaktionerna internt så länge marginalkostnaderna för att göra så är lägre
än att köpa och sälja det på marknaden, ett resonemang som även hans adept
Oliver Williamson (1975) senare vidareutvecklade. Vissa, exempelvis Harvardprofessorn
Yochai Benkler (2006), anser nu att den informationsteknologiska
eskaleringen har öppnat möjligheter till att kraftigt minska dessa
transaktionskostnader. Information är som produkt enligt Benkler ”nonrival”,
det vill säga har en nästan obefintlig kostand att återproducera, vilket
kan ge argument för att på företagsnivå handla med information externt 6 ,
exempelvis på webbplattformar som tidigare nämnda InnoCentive. Benkler
menar dessutom att detta ur samhällsperspektiv bör ske gratis, då properitära
restriktioner minskar dess värde och spridning. Det senare kolliderar dock
många gånger med trossatsen att om information kring exempelvis idéer och
smarta innovationer tvingas spridas utan ersättning till upphovsmakarna
5 Sullivan (2000) delar in intellektuellt kapital i tre sammanflätade områden; 1) human capital
(d.v.s. erfarenhet, kunskap, kreativitet etc.), 2) intellectual assets (d.v.s. uppfinningar, lösningar,
program etc.), och 3) intellectual property (d.v.s. intellektuella tillgångar som är skyddade
genom ex. patent, trademarks, copyright eller trade secrets).
6 Huruvida transaktionskostnaderna verkligen har blivit ”non-rival” genom informationsteknologin
kan förvisso ifrågasättas. Bland annat poängterar Williamson (1975) att transaktionskostnader
bygger på ett antagande om individers opportunism, något som knappast har minskat
genom introducerandet av IT.