Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

endast delar av den praktiska verkligheten (som inte hotar hoppet) väljs ut
för att konfrontera reformidéerna, och 3) att den praktiska verkligheten
(om)tolkas på ett sätt så att den inte stör reformidéernas förhoppningar. Likheterna
är slående mellan reformskapande och innovationsskapande då båda
innebär att man går från idé till genomförande med starka inslag av drömmar
om förändringar och förbättringar. Hoppet har som sagt varit en viktig drivkraft
för entreprenörerna bakom avhandlingens båda studiefall och för att
skydda sin glöd undvek exempelvis Kompetensarena Väst i de inledande
faserna att konfrontera sin idé om det perfekta, rationella systemet med användarnas
kritiska frågor och krav. Man koncentrerade sig också med tiden
mer på själva systemet och dess funktionalitet snarare än de ännu frånvarande
resultaten (i form av ökad tillväxt och gränsöverskridande samarbeten).
Vad gäller Idébanken så tittades hellre på en enorm framtidspotential än den
nuvarande, vanligtvis ganska avvaktande situationen. När entreprenören
gjorde jämförelser med andra liknande innovationer var det alltid med kända
och framgångsrika sådana, vilket angav riktning och grogrund för inspiration
och drömmar. Aldrig gjordes liknelser med misslyckade projekt eller felsatsningar.
Och även om både Kompetensarena Väst och Idébanken har modifierats
många gånger under resans gång har diskussionerna rent retoriskt
främst legat på varför användarna inte förstår hur bra lösningarna är och hur
de skall kunna övertalas.
Utifrån det här resonemanget finns det en klar risk att läsarens tankar leder in
på att entreprenörerna är oreflekterande, naiva eller rent av korkade. Det är
därför centralt att återigen poängtera vikten av att hålla hoppet vid liv, helt
enkelt som en förutsättning för ett hållbart entreprenörskap. Motsatsen skulle
nämligen vara förtvivlan (det vill säga hopplöshet) eller apati (det vill säga
avsaknad av begär) och så har aldrig några innovationer sett sina ljus. Förmågan
att översätta denna passionsbaserade tro till det växande nätverket av
allierade är också viktigt som bränsle och drivkraft. Författaren och pedagogikprofessorn
Leo Buscagali (1924-1998) lär ha sagt; “I have a very
strong feeling that the opposite of love is not hate – it's apathy. It's not giving
a damn”. Det är väl egentligen bara att hålla med.
237