Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

120
slags social grej av det. Det ringer och mailar personer som säger ”du, jag
har en idé, är ni intresserade av den?” Man söker sig till någonting men vet
inte riktigt hur man ska gå tillväga. Det kan ju ibland vara rätt små tankar
och innovationer utan någon sån där vansinnig teknikhöjd. Det kanske
inte är bioteknik vi pratar om utan mer vardagliga innovationer som löser
mindre problem. Jag störs inte av det här folkliga och får inte värdera
idén vid först kontakten utan lyssna och vårda den där individens idéer.
Den här platsen kan alltså föda massa olika andra spännande saker vid
sidan av. Det tycker jag är fascinerande.
Det var naturligtvis långt kvar innan Idébanken kunde sälla sig till de tidigare
nämnda framgångsexemplen. För Anders varvades fortfarande miljonärsdrömmarna
med den dagliga, gnagande finansiella oron som hela tiden fanns
i bakgrunden. Intäkterna måste snart komma för den befintliga kasskistan
skulle inte räcka i all framtid. Det gällde helt enkelt att sälja uppdrag och att
även börja undersöka möjligheterna till att få in extern kapitalförstärkning.
ANDERS: Nu måste jag fixa betalande uppdrag för annars… Tjänar jag inga
pengar så kan jag ju packa ihop. Det är mycket ”sälj” alltså och ibland vet
jag inte om jag verkligen är så bra på det. Sen är frågan vad som är realistiskt
att hoppas på…?
Kanske är det så att jag kan skrika mig hes utan att få in några betalande
kunder för man först vill se att det här fungerar. Nu jobbar jag med att
sprida Idébanken och göra det mer känt för om jag har 5000 människor
som löser problem så måste det stärka dem som funderar på om det är en
vettig tjänst att använda.
BJÖRN: Så det är centralt att det börjar generera pengar snart?
ANDERS: Ja… Planen är nu att parallellt med detta leta efter extern finansiering.
I alla fall gå ut och prata om det så kanske det väcker någon som
vill vara med. Det vore skönt att få in någon annan person som kan slanta
upp lite och minska det ekonomiska trycket på mig. Jag har en stor press
eftersom jag har satsat mina egna pengar och det kan man ju inte göra hur
länge som helst.
BJÖRN: Men där går du ut brett och tittar på många olika möjligheter då?
ANDERS: Nej då går man till sitt nätverk igen. Sen så har man ju lite stolthet
i sig. Jag ska inte gå till Almi, Vinnova eller Nutek. Nej, jag vill få in en aktiv
person som bidrar med någonting. Och så ska han gilla mina värderingar.
Jag är övertygad om att det är ett paradigmskifte som pågår nu. Vi
går in i ett tillstånd där vi öppnar upp oss, man involverar kunderna i
produktutvecklingen, man börjar lyssna. Tidigare var det envägskommunikation.
Nu bygger man sajter där man skapar gemenskap; Lunarstorm,
Shortcut… man byter recept…
Merkostnaden för att byta information är ju noll. Plötsligt når man en sådan
fruktansvärd mängd användare och kan sälja av det för 200 miljoner!