Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

swear. Since no two things or acts or situations are exactly alike, you cannot
apply the same term to both of them without thereby introducing a certain
margin of ambiguity, an ambiguity as great as the difference between the
two subjects that are given the identical title. Hence, instead of considering
it our task to “dispose of” any ambiguity by merely disclosing the fact that it
is an ambiguity, we rather consider it our task to study and clarify the resources
of ambiguity. For in the course of this work, we shall deal with many
kinds of transformations – and it is in the areas of ambiguity that transformations
take place; in fact, without such areas, transformations would be
impossible. Distinctions, we might say, arise out of a great central moltenness,
where all is merged.« (Burke, 1945:xviii)
För det tredje förlikas jag med Burkes strävan om anti-reduktionism, även
om det är en mycket svår (omöjligt) väg att hålla sig till fullt ut. Men att
(samhälls)vetenskapen skulle öppna murarna runt annars välminerade akademiska
fält och ersätta dem inte med relativistiska utan dialektiska utgångspunkter
är i mitt tycke en högst tilltalande tanke.
Gabriel Tarde, som kort introducerades i avsnittet om innovationers spridning
(se sid. 257), beskrev sin hållning till reduktionismen på ett annat sätt.
Inspirerad av den tyske filosofen Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646-
1716) metafysiska teorier om monader som universums minsta byggstenar,
beskrev Tarde något av en motsatt reduktionism (Latour, 2002). Han menade
lite kryptiskt (och i opposition till sin antagonist Émile Durkheim [1858-
1917]) att ”det lilla” på mikronivå alltid är mer detaljrikt och pluralistiskt än
det aggregerade på makronivå. De allra minsta beståndsdelarna, monaderna,
är de mest omfångsrika som håller i nyckeln för att förstå hela universum.
»In general, there is more logic in a sentence than in a talk, in a talk than in
a sequence or group of talks; there is more logic in a special ritual than in a
whole credo; in an article of law than in a whole code of laws, in a specific
scientific theory than in the whole body of a science; there is more logic in
each piece of work executed by an artisan than in the totality of his behaviour.«
(Gabriel Tarde citerad i Latour, 2002:122)
Istället för att se Burkes och Tardes hållningar till reduktionismen som ömsesidigt
uteslutande, vore det enligt min åsikt intressant att lägga dem sida
vid sida. Då Tarde pekar på vikten av att gå ned på mikronivå för att se de
sociala drivkrafternas pluralitet och komplexitet i form av spridning och
imitation, lyfter Burke fram vardagens små draman som detaljrika, mångfacetterade
berättelser för att förstå mänskliga motivationsdrivkrafter i all dess
ambiguitet och mångfald. Med båda dessa angreppssätt hålls sociologin kvar
i händelsernas centrum utan att höjas upp till en aggregerad, mindre detaljrik
nivå. Den behålls ”platt”, som Latour (2005) skulle säga, och undviker att ta
omvägen över logo-science och dess ”cult of correltation”.
Istället för att underblåsa myterna kring entreprenörskapet och se dem långsamt
förruttnas i dess perfektion, öppnas härmed med hjälp av dramatismen
en dörr till att följa vad som ”verkligen” händer – eller åtminstone
297