Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

212
med projekt slutar är svårt att säga, men ännu håller den ihop. Inget av de
nya projekten har (förhoppningsvis) skadat de föregående mer än de kommer
betala tillbaka i kunskap och reklam. Men som sagt, historien fortsätter...
Utdrag ur Mårtens vinnande bidrag till ”Bidra till en avhandling om idébanken.se”, 2006-11-05
Förslaget som jag rangordnade till en andraplats (läsarintresse: 8 p., trovärdighet:
8 p., publicerbarhet: 8 p.) kom från Mattias och innehöll bland annat
en reflektion kring hur han personligen tyckte att man som kampanjägare
skulle bete sig.
Förslagets namn: Svett och Gummisula
Under den tid jag själv deltagit och varit aktiv på Idébanken har en hel del
kampanjer kommit och gått och varit uppe för utvärdering.
Först vill jag säga att det har varit kampanjer av alla möjliga skiftande slag:
Hur vi hittar lämpliga marinor för båtbyggande, hur nättidningar kan hitta
lämpliga artiklar att skriva om, konceptutveckling kring en bok för tjejer, hur
Värmland ska utveckla sin kreativa förmåga och hur kundrelationer ska förbättras
på ett tekniskt konsultföretag och naturligtvis mycket mer därtill.
Det jag har så oerhört svårt att förstå och som jag blir uppriktigt förbannad på
är att vissa av kampanjmakarna inte har mage att höra av sig och genom detta
beteende skjuter sig själva i foten genom en förskräcklig marknadsföring
av den högre skolan. Låt mig exemplifiera detta.
Om jag som konsument går på en restaurang och beställer en burgare som
smakar svett och gummisula så ligger det i min natur att berätta det vidare
för mina polare ”Hörru Kalle det där haket på Majorsgatan tycker jag inte du
ska besöka – sist jag var där smakade burgaren både svett och gammal sko”.
Jag gör ingen skillnad på Hamburgersyltor med dåligt käk eller Kampanjmakare
som inte har ork tid eller är bara alltför blasé att höra av sig. Flertalet
gånger har jag talat kring dessa kampanjer i negativa ordalag.
Om de som lägger kampanjer vill få mig att tänka till och fundera och komma
fram med förslag så borde det vara en skyldighet att kommentera och återkomma
avsluta vad de har påbörjat. Det kanske inte skadar mig som idéläggare
i alltför stor utsträckning – förutom att jag blir irriterad.
Däremot vet jag med all säkerhet att jag inte kommer att rekommendera vissa
kampanjmakare till mina kunder och klienter eller nära vänner. Det är naturligtvis
synd. Något som vi alla förlorar på. Men så fungerar jag.
Folk som hör av sig och driver saker och ting professionellt ska lyftas fram -
ungefär som Jonas Cederström på Entreprenörscentrum eller Marcus Perssons
kampanj "Bättre än Berlusconi". Däremot måste kampanjmakare som inte
sköter sig skärpa till sig - en av dem är SIF ansvarig i Värmland som stod
bakom kampanjen kring Krearena i Värmland. En annan var Jewelyacht som
drev kampanjen kring en ny Marina. De lovade världen - men levererade en
Atlas kartbok. Skärpning.
Mattias bidrag till ”Bidra till en avhandling om idébanken.se”, 2006-10-22
Det var naturligtvis intressant att läsa om Mattias tankar angående sitt deltagande
(och icke-deltagande) i olika kampanjer som drivits under de första