Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

hade funnits förut. Här låter det som att det öppnats möjligheter att inte
bara söka utan även organisera informationen för nätverk?
ERIK: Ja absolut. Och för GlobeAccess så är det ju inte bara nätverk vi riktar
oss mot. Behovet att strukturera och presentera sin information och
hitta den på ett lättillgängligt sätt finns överallt.
BJÖRN: Går det bra då?
ERIK: Jadå. Sedan Johan kom med och GlobeAccess drog igång har vi gjort
jättemycket. Nu behöver vi få en större marknadspenetration men där
skiljer vi oss inte mot andra nystartade företag.
BJÖRN: Nej, men ni har väl haft en ganska stor förmån av att ha fått er produktutvecklingstid
finansierad med externa medel…?
ERIK: Ja det är ju väldigt fördelaktigt att ha en kund som betalar för utvecklingen.
BJÖRN: Så nu gäller det att börja ”casha in” då…?
ERIK: Jaja. Att det finns ett visst värde i vår produkt råder inget tvivel om.
Men det är ju stor skillnad att driva ett projekt och ett företag. Vi är mer
marknadsutsatta nu. Det är mycket tuffare krav på marknaden och det
ställs på sin spets att du levererar något som har ett kundvärde. Det gäller
att sälja hela tiden. Man får jobba på många fronter samtidigt.
BJÖRN: Men är det kul nu då?
ERIK: Det är jättekul. Det är ofta när man vaknar att man tänker; ”nu vill
jag gärna gå upp så jag kan gå till jobbet”.
BJÖRN: Så du ångrar inte den långa resan?
ERIK: Absolut inte. Det är väldigt lärorikt. Om alla kunde få gå igenom det
vi har fått uppleva och göra och utveckla… Det är få förunnat. Men det
gäller att ta tillvara på de möjligheter som ges och inte sitta still…
BJÖRN: Och den osäkerhet som har varit under vissa perioder?
ERIK: Den lär man sig att leva med.
Intervjun var över. Den tog en timma. Erik gick ut från kaféet och mot en
fortsatt spännande entreprenöriell färd. Själv satt jag kvar några minuter och
samlade mina tankar. Den idé som jag vid första anblicken så obarmhärtigt
hade sågat men som jag ändå beslutat mig för att följa under ett flertal år
hade utvecklats till något som mycket väl kunde bli en framgång. Slutprodukten
såg förvisso inte ut som ursprungligen var tänkt och det nya företaget
var ännu långt ifrån på finansiellt säker mark. Men jag var ändå enormt fascinerad
av den resa jag fått äran att som någorlunda passiv åskådare följa
och var glad över att Erik och Tomas fortfarande kämpade och hade hoppet
uppe om en grönskande framtid.
223