Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

ande finns också en strävan vid empiriinsamlingen att ”observera rätt saker”
och inte ”störa” skeendet med sin närvaro. Metodologiskt förankrade strukturella
analyser och konversationsanalyser är andra sätt att luta sig mot en
något sånär stabil positivistisk grund, då användandet av akademiskt vedertagna
analysmetoder av strukturer och språkregler åtminstone ger en illusion
av generaliserbarhet.
Många anser dock att de naturalistiska analyssätten aldrig fullt ut kan tillfredsställa
positivisternas validitetsönskan. De fallerar av den enkla anledningen
att språket inte har ett 1-till-1 förhållande till objekt och dess rörelser.
Logiskt sett kan man heller inte förklara språkets natur ”inifrån” eftersom
sådana bevisningsförsök alltid måste tillgripa språket självt. Snarare sker en
transformering – en översättning – och man når aldrig den representerade
verkligheten eftersom uttalanden endast kan jämföras med andra uttalanden
som exempelvis Rorty (1980) påpekar, eller som Czarniawska (2004a:118)
skriver; ”representation does not reflect; it creates”. I detta finns därför
också politiska förtecken genom att det hela tiden cirkulerar motstridiga
berättelser som konkurrerar om att ses som det ”sanna” (Latour, 1999).
Den socialkonstruktivistiska forskningen (inklusive en stor del av den narrativa
ansatsen) löser denna problematik vanligtvis genom att flytta fokus ifrån
ontologi till epistemologi (Berger & Luckmann, 1966). Man går alltså från
att fokusera på vad som konstrueras/berättas till hur och/eller varför. Vissa
koncentrerar sig helt på den epistemologiska processen, det vill säga hur
”kunskap” skapas, organiseras och manifesteras med hjälp av berättelsers
aspekter av exempelvis makt och legitimitet. Andra, som bland andra postmodernisterna
och i viss mån poststrukturalisterna, intar en mer relativistisk
hållning till ”sanningen” och behandla texter och berättelser som enskilda,
subjektiva och kontextbundna meningsskapanden som manifesteras via sociala
interaktioner. Ansatsen har då ibland också inslag av dekonstruktion och
ifrågasättande gentemot etablerade aggregerade sociala strukturer och normer,
vilket av vissa (ex. Gubrium & Holstein, 1997) anses riskerar att leda
till en något nihilistisk inställning till ”verkligheten”.
Men hur bidrar då det konstruktivistiska synsättet till vetenskapen om dess
narrativa studier mer eller mindre avsäger sig sin generaliserbarhet om det
socialt aggregerade? Är till exempel vilka berättelser som helst acceptabla
som goda akademiskt bidrag? Bruner (1986:12) menar att ”narratives” skiljer
sig från den traditionella synen på epistemologi; ”a different way of knowing”.
Berättelsernas kvalitet bedöms baserat på deras intrigers rimlighet
(”believable”) och hur väl de svarar upp mot lyssnarens intressen och förståelse,
snarare än om de egentligen är sanna eller falska. Även Polkinghorne
(1995) menar att avgörandet om berättelsers grad av organiseringskraft ligger
i på hur trovärdig (”plausible”) intrigen är för läsaren.
286