Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

1966) förhållningssätt, det vill säga att entreprenörerna är med och skapar
sina möjligheter och sin omgivning, snarare än ”hittar” dem i en redan befintlig
omgivning. En annan aspekt som förenar deras betraktelsesätt är synen
på förändringar, inspirerat av Alfred North Whitehead (1929) och pragmatikern
William James (1909/1996), och tydliggjort av bland annat Chia
(1995; 1999) och Tsokas och Chia (2002). Dessa påpekar att fokus inte bör
läggas på aktiviteter eller faser i en process, utan den pågående förändringen
som sker där emellan.
Avhandlingens positionering i entreprenörskapsfältet
Som redan påpekats tangerar entreprenörskapsområdet många discipliner,
metodinriktningar och vetenskapliga synsätt. Landström (2005) skriver;
»Eftersom fenomenet i sig självt är komplext, föränderligt och kontextuellt
beroende kan vi inte heller förvänta oss att finna en entydig definition på
entreprenörskap eller att en enskild disciplin skall kunna bidra med en fullständig
förståelse för entreprenörskapet. Vi måste således acceptera att
forskningsfältet innefattar många olika definitioner och [det] krävs en mångfald
av discipliner, teoretiska referensramar, sätt att studera fenomenet, etc.
för att förstå entreprenörskap.« (Landström, 2005:21-22)
Litteraturgenomgången har förhoppningsvis visat på entreprenörskapsfenomenets
attraktionskraft gentemot ett vitt spektrum av discipliner som alla vill
influera dess inriktning på sitt eget bestämda sätt. Detta under tiden som
centralgestalter inom en pågående uppbyggnad av ett ”eget” entreprenörskapsfält
försöker skapa struktur och mening i ett stort virrvarr av idéer, metoder
och perspektiv. När nya angreppssätt för entreprenörskapsforskning
ständigt introduceras är det förståeligt att mer ”traditionella” förespråkare för
entreprenörskapsfältet djupt suckar och tänker ”inte nu igen, inte en gång
till”. Den språkliga dimensionens intåg (Hjorth, 2001; Hjorth & Steyaert,
2004) med starka kopplingar till strukturalism, poststrukturalism och socialkonstruktivism,
kan sägas vara ett sådant exempel. I detta fall är utvecklingen
dock nästan oundviklig eftersom den i Bilaga I beskrivna lingvistiska
vändningen fått en så fundamental inverkan på samtliga de domäner som gör
anspråk på att empiriskt studera det så mytomspunna och mångfacetterade
entreprenörskapsfenomenet.
För egen del håller jag med Staeyert (2005) om att studier kring entreprenörskap
skulle vinna på att få bevara sin otydlighet och fragmenterade framfart,
i ett ständigt sökande efter att bli (”becoming”) snarare än att vara
(”being”). Det är i dess marginaler och mellanrum (Hjorth, 2001) som
nyskapande och intresseväckande studier håller kunskapsområdet vid liv,
och genom en palett av synsätt och metoder kan en grogrund skapas för ökad
kritisk reflektion och spännande akademiska diskussioner.
327