Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

dom… på det frukostmötet för där är dom affärsänglarna… Så stämde
alltihopa. Alltihop har ju bara stämt. ”Hur visste du det?”, frågade han då.
”Jo jag har ju lärt mig det med Idébanken”, säger jag då.
Det riktigt lös glädje och entusiasm om Anders. Han avslutade intervjun
med; ”Jag tror det här blir ett bra år serru. Jag tror det här blir jäkligt
bra”. Han ville inte att jag skulle skriva att han trappat ned verksamheten på
Idébanken och hoppades mycket på att den skulle leva vidare under nya entusiasters
försorg. Kontakterna med EntreprenörCenter och IQube verkade
lovande men framför allt hade nya drömmar väckts med hjälp av FM Marin.
Någon månad senare fick jag ett e-mail där han bland annat skrev att en resa
till USA var inplanerad för att träffa nya samarbetspartners. I mitten av april
fick jag ett kort SMS-meddelande med texten;
Lyssnade till ”Racing in the Street” med Bruce när jag landade i Dallas.
Var mäktigt! /Anders
Uppsummering av Scen V
Här slutar denna avhandlings entreprenöriella drama; med Anders lyssnandes
på Bruce Springsteens spröda 70-talsröst på väg mot nya äventyr och
Erik vandrades hem i kvällsmörkret som vice VD för ett nyetablerat mjukvaruföretag.
Vem kunde tänka sig att slutet skulle se ut så när studien började
för nästan tre år sedan? Att båda projekten hade hållit ut under denna långa
tid och att entreprenörerna gått vidare mot nya utmaningar och erövringar?
Att hoppet levde kvar och entusiasmen och drivkraften likaså. Bakom hörnet
för varje entreprenör vilar en potentiell tragedi men i båda de studerade projekten
måste man ändå säga att berättelserna slutade i dur.
Jag är oerhört tacksam över att jag fått ta del av deras berättelser. Ärligt kan
jag ännu inte säga med bestämdhet om jag personligen tror att deras verksamheter
någonsin kommer bli framgångsrika. För vem är jag att döma deras
tro, hopp och kärlek? Visst har det varit enorma dalgångar och energitapp
under den tid som jag följt entreprenörerna. Visst har ovissheten och
otryggheten inför en osäker framtid ibland lyst igenom. Men nu, såhär i efterhand,
kan jag bara föreställa mig bilden av en solglasprydd Anders där
han tittar ut över Dallas flygplats, tillbaks på samma plats där han en gång
startade sin första entreprenöriella resa i ungdomsåren med sitt företag PCgrafik.
Jag kan se honom sitta där med sitt pillimariska leende, lyssnandes på
sin specialimporterade MP3-spelare. Och även om han inte skulle säga det
själv så tror jag faktiskt att han njuter.
227