Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

324
»1) to understand or, if possible predict the phenomenon of new value creation
initiated by individuals; 2) to understand or “predict” their success, failure
or performance.« (Bruyat & Julien, 2000:168)
Samma år lyfte Shane och Venkataraman (2000) fram ett konceptuellt ramverk
inom vilket olika empiriska fenomen kan förklaras och förutspås och
menade att entreprenörskap (i sann Kirzner-anda) handlar om processen att
leta efter och exploatera möjligheter på markanden. Davidsson och Wiklund
(2001) försökte strukturera upp fältet i olika analysnivåer (mikro, makro och
mix) och påvisade att mikroanalyserna (d.v.s. om individer eller enskilda
företag) hade ökat markant, medan de aggregerade makroanalyserna minskat.
De föreslog dessutom en tydligare inriktning på skapandet av nya företag,
snarare än på redan etablerade småföretag, vilket även Gartner (1988)
tidigare förespråkat. I samma tidskriftsnummer menade Davidsson, Low och
Wright (2001) att forskningsfältet gått framåt men att fältets breddning gjort
dess gränser ”fuzzier” (suddigare). Trots en ökad mängd empiriska studier
ansågs processfokuserade studier fortfarande var en bristvara.
Två år senare tyckte Davidsson (2003) att entreprenörskapsfältet mycket väl
kunde bilda en akademisk domän som skulle ha potential att ge viktiga samhälleliga
bidrag men pekade på ett behov att då bli mer strukturmässigt
sammanhängande. Han ansåg att fältet aldrig fick vara rädd att ta in influenser
från andra närliggande fält men underströk också vikten av att bygga en
stark akademisk gemenskap inom den egna domänen. Cornelius, Landström
och Persson (2006) föreslår att ett forskningsfälts mognad kan mätas i 1) en
ökad självreflexiv orientering, 2) en stabilisering av forskningsämnen, 3) en
identifierbar community av aktiva forskare, och 4) en ökad forskningsspecialisering
inom specifika forskningsfrågor. De menar att entreprenörskapsforskningen
börjar uppfylla samtliga nämnda kriterier.
Gartner (2001) påpekar att forskare som studerar entreprenörskap ursprungligen
kommer från många olika discipliner med skilda ontologiska, epistemologiska
och metodologiska utgångspunkter, varför det torde vara omöjligt
att finna dessa minsta gemensamma nämnare. Staeyert (2005) poängterar att
en önskan från vissa aktörer om en samsyn kring centrala teman inte får leda
till ett disciplinerande förhållningssätt där nytänkande och ifrågasättande
begränsas. Gartner, Davidsson och Zahra (2006) skriver som en introduktion
till ytterligare en specialutgåva i Entrepreneurship: Theory & Practice 109
kring entreprenörskapsfältets mobilisering;
»Convergence, then, in terms of developing a community of entrepreneurship
scholars, seems to be more about the development of communities of
scholars that share similar interests in specific topics in the entrepreneurship
area. These observations would support critics who see entrepreneurship as
109 Se Entrepreneurship Theory & Practice, Vol. 30, No. 3