Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Suchman (1995) skiljer på tre nivåer av organisatorisk legitimitet; pragmatisk,
moralisk och kognitiv. Den pragmatiska legitimiteten baseras på beräknande
egenintresse från motparten och kommer från att denne ser ett direkt
eller indirekt personligt värde i att ge sitt stöd. Moralisk legitimitet innebär
att organisationen har fått ett socialt rättfärdigande och att dess aktiviteter,
metoder, strukturer eller deltagare anses ”vara eller göra rätt”. Med den kognitiva
legitimiteten menas att organisationen har fått en generell mental acceptans;
att den är förstådd eller till och med tagen för givet.
Man kan utifrån Suchmans legitimitetsdistinktion resonera kring varför vissa
aktörer hade lättare att involveras av Offertkraft/Kompetensarena Väst än
andra. För att vinstdrivande företag skall vara villiga att ge pragmatisk legitimitet
till projektet måste det uppfylla en direkt verksamhetsnytta i form av
exempelvis tillgång till bättre information, resurser eller kontakter, medan
för offentliga aktörer räcker det långt med att berättelsen kring projektet är
tillräckligt förtroendegivande och aptitretande. Även för den moraliska legitimiteten
skiljer det sig, då det för de offentliga aktörerna finns en tydlig
koppling mellan pragmatisk och moralisk legitimitet; ökad moralisk nytta
genom ökad regional konkurrenskraft ger per automatik egennytta för politikern.
Relationen mellan vinstdrivande företags kärnverksamhet och ett regionalt
samverkansprojekt behöver inte nödvändigtvis vara lika stark. Vad
gäller den kognitiva legitimiteten kunde man anta att projektet kommit längre
gentemot de offentliga aktörerna dels för att projektet huvudsakligen baserades
på dessa aktörers samverkansretorik men kanske framför allt för att
Erik och Tomas mest umgåtts i dessa kretsar.
Strävan efter en ”kritisk massa”
Redan under våren 2004 hade Erik lyft fram vikten av att nå en så kallad
”kritisk massa” för att få med allt fler aktörer på tåget. Detta blev sedan ett
återkommande tema i våra intervjuer, varför jag fick anledning att efterforska
bakgrunden till uttrycket och vad det står för i akademiska kretsar. Det
var nationalekonomen Tomas Schelling (1978) som ursprungligen hämtade
begreppet från atomfysiken där det används för att beskriva mängden radioaktivt
material som krävs för att producera en kärnkraftsreaktion. Vid en viss
tröskelnivå har en kritisk massa byggts upp som ger en kraftfull, självgenererande
eskalering i tillväxtprocessen. Med hjälp av Schellings metafor har
bland annat Shapiro och Varian (1998) försökt förklara informations- och
nätverkssamhällets grundläggande ekonomisk karaktär; nämligen att värdet
av att ingå i ett nätverk beror på hur många andra som redan ingår i det. När
en kritisk massa har uppnåtts uppstår positiva ”feedback-loopar” som leder
till (ibland extrema) så kallade ”nätverkseffekter”.
82