Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

ning i synnerhet. Bland unga som varken arbetade
eller studerade under 2010 saknade 63 procent
inkomster. Övriga hade tjänat upp till ett
basbelopp (42 400 kronor). Även om det sistnämnda
är en blygsam inkomst, är det en indikation
på att det finns någon form av kontakt med
arbetsmarknaden. Av dem som varken arbetade
eller studerade och som hade stöd för funktionsnedsättning
eller sjukdom saknade hela 91 procent
inkomst (www.temaunga.se). Totalsiffror
över unga som har stöd från arbetsförmedlingen
eller försäkringskassan presenteras i nästa avsnitt
över insatser.
Försämrad etablering
för elever i särskola
Det finns indikationer på att unga som lämnar
gymnasiesärskolan har fått försämrade etableringsmöjligheter
de senaste årtiondena. Det
saknas dock helt tillförlitlig statistik på området.
Uppgifter från särskolans och specialskolans
yrkesvägledares ideella förening (SYVI) tyder
på att bland de som har lämnat gymnasiesärskolans
nationella program har andelen som sedan
har någon form av anställning minskat från omkring
60 till under 20 procent från 1970-talet till
2000-talet (SOU 2011:8). Mot den bakgrunden
har konstaterats att inte minst offentliga arbetsgivare
bör bli bättre på att erbjuda arbetstillfällen
och ta tillvara kunskap och erfarenheter som
denna grupp kan bidra med. Vidare att gymnasiesärskolan
måste bli bättre på att ge goda förutsättningar
för arbetslivet. 5
101
Mer utbredd oro
för arbetslöshet
Etablering handlar också villkoren för dem som
har ett arbete. Bland 16–29-åringar som har arbete
som huvudsaklig sysselsättning är oron för
arbetslöshet större bland funktionsnedsatta (34
procent jämfört med 24 procent bland övriga).
Detta visar Ungdomsstyrelsens bearbetningar
av ULF-undersökningarna 2008–2011 (jfr Statens
folkhälsoinstitut 2012).
Det finns också betydande skillnader mellan
könen. Bland de utan funktionsnedsättning hade
31 procent av kvinnorna en sådan oro och 19
procent av männen. Skillnaden kan vara ännu
större bland de som har en funktionsnedsättning
(26 procent bland männen respektive 40 procent
bland kvinnorna). Denna skillnad är dock inte
statistiskt säkerställd.