Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Risken finns också ofta när jag träffar<br />
människor som jag inte känner så jätteväl,<br />
som inte har en funktionsnedsättning,<br />
då blir jag ofta den, representanten<br />
för gruppen funktionsnedsatta, på så sätt<br />
att jag blir ofta, inte att jag får den stämpeln,<br />
men jag blir ofta en representant<br />
för gruppen och det kan jag väl tycka är<br />
lite tröttsamt, att man hela tiden måste<br />
prata om den typen av frågor, när jag<br />
egentligen vill prata om andra frågor.<br />
Det är tudelat det där att folk kommer<br />
fram som man inte känner och vill höra<br />
sig för hur det är att inte se. Visserligen<br />
är det väl bra att folk är intresserade av<br />
frågan men å andra sidan kan man bli<br />
ganska trött på det ibland också.”<br />
(Hugo, 29 år)<br />
Samverkan och uppföljning<br />
I Handisams undersökning (20<strong>12</strong>b) är det tydligt<br />
att samverkan är en viktig del i kommunernas<br />
arbete med att förbättra utbudet av fritidsverksamhet<br />
för unga med funktionsnedsättning.<br />
Av undersökningen framgick att 93 procent av<br />
kommunerna samverkade med idrottsföreningar,<br />
88 procent med studieförbund och 85 procent<br />
med funktionshindersorganisationer. Ett<br />
annat sätt att bredda utbudet för målgruppen är<br />
att samverka med andra kommuner. Behovet av<br />
kultur- och fritidsaktiviteter för målgruppen tas<br />
ofta fram av kommunerna i samråd med funktionshindersrörelsen.<br />
Men det finns också kommuner<br />
som tar med perspektivet i sina generella<br />
medborgarundersökningar.<br />
I undersökningen till Fritid för barn och unga<br />
med funktionshinder (Handikappförbundens<br />
samarbetsorgan & Barnombudsmannen 2006)<br />
besvarade inte ens hälften av kommunerna frågan<br />
om vilka samverkanspartner som var aktuella<br />
i arbetet med kultur- och fritidsfrågor för<br />
228<br />
barn och unga med funktionshinder. Bland de<br />
som svarade var det främst föreningar, handikappföreningar<br />
och Barn- och ungdomshabiliteringen<br />
(BUH) som nämndes som samverkanspartner.<br />
Rapportförfattarna betonade barn- och<br />
ungdomshabiliteringens betydelse som aktör,<br />
det var dock endast 28 procent av samtliga kommunsvar<br />
som angav samverkan med barn- och<br />
ungdomshabiliteringen.<br />
Rapporten visade också att så gott som inga<br />
kommuner har några utarbetade rutiner för att<br />
följa upp och utvärdera hur satsningarna har<br />
gynnat de unga och ökat deras deltagande i fritidsverksamheter.<br />
Det finns inte heller någon<br />
samlad kunskap om vilka unga som verkligen<br />
deltar i verksamheter på fritidsgårdar, i ungdomens<br />
hus och i olika kultur- och idrottsaktiviteter.<br />
Ett sätt för kommunerna att få kunskap om hur<br />
unga med funktionsnedsättning ser på sin möjlighet<br />
till en bra fritid och sin levnadssituation<br />
i allmänhet är <strong>Ungdomsstyrelsen</strong>s enkätundersökning<br />
Lupp, lokal uppföljning av ungdomspolitiken.<br />
Undersökningen har hittills använts av<br />
omkring hälften av landets kommuner. Från och<br />
med 20<strong>12</strong> finns en fråga om funktionsnedsättning<br />
med i enkäten.<br />
Sämre förutsättningar<br />
i mindre kommuner<br />
Rapporten Fritid för barn och unga med funktionshinder<br />
(Handikappförbundens samarbetsorgan<br />
& Barnombudsmannen 2006) pekar alltså<br />
på att förutsättningarna för unga med funktionsnedsättning<br />
att delta i fritidsverksamheter verkar<br />
vara sämre i mindre kommuner och lyfter<br />
frågan att man särskilt bör uppmärksamma hur<br />
barn och unga med funktionsnedsättning har det<br />
där. Inom ramen för detta uppdrag har vi inte<br />
haft någon möjlighet att studera levnadsvillkoren<br />
för unga med funktionsnedsättning uti-
Change language