Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

Viktiga övergångar
i ungas liv
En av de viktigaste delarna i ungas liv är de olika
övergångarna från ungdomstid till vuxenblivande.
Detta sker inom många områden, det tydligaste
kanske är övergången mellan olika stadier i
skolan och från skolan till arbetslivet och daglig
sysselsättning. Dessa övergångar är viktiga för
att man som ung ska kunna etablera sig i samhället.
Perioden då man befinner sig i gränslandet
mellan ung och vuxen, då man ibland kallas ung
vuxen, kan innebära svårigheter då man i större
utsträckning behöver klara sig själv med ett eget
boende och räkningar som ska betalas.
För unga med funktionsnedsättning kan dessa
övergångar innebära särskilda utmaningar. Det
kan vara svårt att veta vilka rättigheter man har
och vilka stöd som finns att tillgå. För dem kan
perioden även innebära att samhällets stöd förändras
från ett familjeperspektiv till ett vuxet individperspektiv
och att de själva får ta ett större
ansvar.
Ofta är familjerna oförberedda på den annorlunda
organisation som den vuxenorienterade
habiliteringen har. Ett sätt att förbereda sig för
övergången är att ungdomar lär sig att fatta egna
beslut, exempelvis genom delaktighet i sin habilitering.
I frigörelseprocessen kan både unga och
föräldrar behöva stöd. Unga med funktionsnedsättning
behöver ofta stöd och vägledning från
omgivningen för att kunna leva ett självständigt
liv och ta till vara sina rättigheter. Föräldrar kan
behöva stöd för att våga ”släppa taget”.
Att klara av att vara sin egen samordnare och
företrädare, driva sina egna ärenden, fatta beslut,
bedöma sina hjälpbehov, skaffa information och
ansöka om stöd och service ställer höga krav på
individen. För många blir då en god man en viktig
resurs. Tydliga strukturer mellan olika aktörer
294
inom barn-, ungdoms- och vuxenverksamheter
underlättar samarbetet. Att ha en överenskommelse
om samverkan mellan aktörer inom kommun
och landsting är därför värdefullt.
Samhället kan också behöva se över vilka åldersgränser
som ska gälla för olika sorters stöd.
Till exempel har de flesta kommuner en övre
åldersgräns på 18 år för stöd och satsningar på
ungas fritid. I Fokus 06 visade till exempel Ungdomsstyrelsen
hur unga vuxna var den grupp
som hade sämst förutsättningar för en god fritid
(Ungdomsstyrelsen 2006).
Fokusförändring
måste fortsätta
Genom historien har samhällets syn förändrats
från att se funktionsnedsättningen som kopplad
till individen till att främst se på miljön och vilka
svårigheter där som kan orsaka ett funktionshinder.
Det finns dock fortfarande tendenser att
problembelägga individen, snarare än att se till
omgivningen.
Rapporter från Skolinspektionen visar till exempel
att skolorna tenderar att fokusera på diagnoser
och medicinska bedömningar, snarare
än på hur man organiserar och strukturerar sitt
arbete för att möta dessa elevers behov (Skolinspektionen
2010, 2011).
Att skillnaderna är genomgående inom flera
områden kan ses som indikationer på brister i
nuvarande utbildningssystem i allt från utbildningens
kvalitet, anpassning och stöd till studiesocial
miljö och tillgänglighet.
Det är av avgörande betydelse att den fokusförändring
som slagits fast sedan länge tillämpas
inom samtliga samhällsområden och att
skolans fokus förändras mot att rätta till brister i
miljö och tillgänglighet samt att undervisningsmetoderna
anpassas bättre till elever med funktionsnedsättning.