Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

avvikande. Det kräver en flexibilitet att möta de
krav och förväntningar som olika miljöer ställer,
men också för att framträda på ett sätt så att andras
uppfattning stämmer överens med den egna
självbilden (Beck 1992).
Social identitet och
sociala kategoriseringar
Begreppet social identitet syftar här på något
som är socialt och föränderligt och kan beskrivas
som en dynamisk process relaterad till vardagliga
samspel och möten i tid och rum, där
människor kan se sig själva som lika respektive
olika andra (Allen 1994, Gubrium & Holstein
2001). Människor kategoriseras och kategoriserar
sig själva som tillhörande specifika sociala
gemenskaper utifrån intresse och livsstil, såväl
som tillhörande generella sociala kategorier
som kvinnor och män eller som människor med
funktionsnedsättning.
Människor kan förhålla sig på olika sätt till en
kategori som tillskrivs dem, de kan identifiera
sig med den, ta avstånd från den, men också
göra motstånd mot den (Goffman 1963, Islam
2008). Identifikation med och känslan av tillhörighet
till en social kategori kan också variera
i styrka, från svag identifikation där en person
till exempel i vissa situationer beskriver sig som
formellt tillhörig gruppen människor med funktionsnedsättning,
dock utan att känna någon
samhörighet med gruppen, till stark identifikation
där personen upplever en känsla av samhörighet
och gemenskap i förhållande till kategorin
(Goffman 1963, Islam 2008).
Winance (2007) diskuterar gränserna mellan
människor med funktionsnedsättning och andra,
mellan upplevelse av olikhet och normalitet
och menar att den traditionella uppdelningen
inte längre är relevant. Frågan är inte längre hur
människor med funktionsnedsättning kan inte-
238
greras i ett samhälle, utan snarare hur ett samhälle
ska skapas av såväl de som är ”normaly
different” som de som är ”differently normal”
(Winance 2007). Normalitet och olikhet är alltså
inte objektiva kriterier, beroende på personens
individuella egenskaper, utan har relativa kvaliteter
som skapas genom interaktion, menar hon.
Syfte, frågeställningar
och undersökningsgrupp
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur
de ungas sociala identitet formas av den dubbla
tillhörigheten, att tillhöra kategorin människor
med funktionsnedsättning men också vara en
del i majoritetssamhället, de ”vanliga” och att
pendla däremellan. Mer specifikt fokuseras:
– hur de unga beskriver sig själva, sin
tillvaro, sin tillhörighet och sina svårigheter
– hur de förhåller sig till den tillskrivna
kategoriseringen av dem som funktionsnedsatta
– vilka strategier de utvecklar för att hantera
de svårigheter som den dubbla tillhörigheten
innebär.
Studien bygger på femton kvalitativa intervjuer
med unga personer med intellektuella och/
eller psykiska funktionsnedsättningar i åldern
19–29 år, åtta män och sju kvinnor. Intervjuerna
ger oss kunskap om hur en grupp unga människor,
vars röster sällan hörs, beskriver sig själva
och sin tillvaro och hur de förhåller sig till den
kategorisering som tillskrivs dem.
Intervjupersonerna har rekryterats med hjälp
av kuratorer inom vuxenhabiliteringen respektive
öppenvården inom psykiatrin, utifrån kriterier
som att de haft hjälpkontakter med psykiatri
och/eller vuxenhabilitering, har en psykiatrisk