Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

Specialskolan
Huvudprincipen i den svenska skolan är att
elever med funktionsnedsättning i första hand
ska ges utbildning i, eller i anslutning till sin
hemkommun. För en del elever med svåra funktionsnedsättningar
är det inte möjligt att ordna
utbildning med tillräcklig kvalitet i varje kommun.
För barn och unga som på grund av sin
funktionsnedsättning eller av särskilda skäl inte
kan gå varken i grundskola eller i grundsärskola
finns specialskolan. Läsåret 2010/11 var det omkring
500 personer som läste vid specialskolan,
46 procent tjejer och 54 procent killar (www.
skolverket.se). Antalet elever i den statliga specialskolan
har minskat över tid. Detta är en följd
av att målgruppen har förändrats. Elever med
grav hörselnedsättning har fått nya möjligheter
genom ny teknik. Föräldrar väljer också i ökad
utsträckning en skola nära hemmet för sina barn.
Riksskolor och regionala skolor
Specialskolor finns på riksnivå för elever som är
döva, dövblinda eller synskadade och har ytterligare
en funktionsnedsättning, eller hörselskadade
som på grund av utvecklingsstörning inte
kan få utbildning i en regionskola samt elever
som har en grav språkstörning. Regionskolorna
är istället för döva eller hörselskadade som inte
behöver utbildning med sådana insatser som
finns vid riksskolorna.
Förslag om nationell samordnare
och kvalitetshöjning
Utredningen Med rätt att välja (SOU 2011:30)
har nyligen gett förslag på en mer flexibel specialskola.
Där konstateras bland annat att elever
som är döva eller hörselskadade i lägre grad än
andra når målen i skolan. Valfriheten för dem
och deras föräldrar är också mycket begränsad.
Brister finns bland annat när det gäller möjlighet
68
att läsa teckenspråk i grundskolan och att få en
anpassad undervisningsmiljö. De som vill läsa
i en tvåspråkig miljö med teckenspråk tvingas
ofta välja en statlig specialskola. Det finns också
betydande brister i den undervisningens kvalitet.
Det handlar bland annat om att elever inte
ges tillräckliga förutsättningar att nå målen, om
den pedagogiska ledningen, om att utvecklingen
är för svag och om att lärare har för låg kompetens
i teckenspråk.
De förslag som lagts handlar om satsning på
ökad kvalitet och valfrihet. Bland annat föreslog
utredningen att en nationell samordnare skulle
tillsättas 2012–2014 för att stärka det arbete som
bedrivs (SOU 2011:30). En satsning omfattande
140 miljoner kronor under perioden föreslogs
för att finansiera samordnaren, kvalitetshöjande
åtgärder genom statsbidrag, fortbildning i
teckenspråk och stimulansbidrag för att åstadkomma
anpassade undervisningsmiljöer. Regeringen
(prop. 2012/13:1) planerar att tillsätta en
sådan nationell samordnare med en årlig budget
på 37 miljoner kronor för åren 2013 och 2014.
Regeringen har även aviserat om att införa rätt
till teckenspråk i grundskola och grundsärskola
(prop. 2012/13:1).
Förbättrad studiemiljö och
uppföljning efterfrågas
Skolinspektionen (2011d) har också påpekat att
utbildningen och det studiesociala arbetet vid
specialskolan behöver utvecklas. En granskning
har visat att elevernas funktionsnedsättningar
och problematik ofta finns beskrivna i detalj,
medan utveckling av den egna verksamheten
för att höja studieresultaten inte är lika vanlig.
Enligt Skolinspektionen (2011d) behöver även
Specialpedagogiska skolmyndighetens arbete
med redovisning och uppföljning utvecklas.
Bland annat bör alla ämnen och årskurser in-