Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF)<br />
och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK)<br />
är det idrottsförbund som har ett särskilt ansvar<br />
för att organisera idrott och motionsaktiviteter<br />
för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning.<br />
Deras verksamhet delas inte in utifrån åldrar,<br />
såsom barn- och ungdomsidrott, utan efter<br />
funktionsnedsättningen. En orsak kan vara att<br />
det i barnets närområde kan vara för få personer<br />
med liknande funktionsnedsättningar. Barn och<br />
unga riskerar därför att bli osynliggjorda eftersom<br />
de ofta tävlar och tränar med vuxna. Å andra<br />
sidan finns det en risk att enskilda idrottare<br />
med funktionsnedsättning blir osynliggjorda i<br />
specialförbundens verksamhet eftersom de är få<br />
och har små möjligheter att påverka.<br />
I en rapport om fritidsutbudet i Malmö anser de<br />
unga malmöbor med funktionsnedsättning som<br />
intervjuats att kommunen erbjuder bra aktiviteter<br />
anpassade för personer med funktionsnedsättning,<br />
men efterfrågar större tillgänglighet i<br />
det ”vanliga utbudet”. För att ha möjlighet att<br />
delta på samma arena som unga utan funktionsnedsättning<br />
krävs kunskap hos kommunen och<br />
i föreningarna. De intervjuade ungdomarna är<br />
inte heller ense om det är bättre med inkludering<br />
eller inte. Medan vissa uttrycker att de känner<br />
sig trygga av att vara en del av ett sammanhang<br />
där de inte känner att funktionsnedsättning är ett<br />
problem, utan snarare en gemensam nämnare,<br />
menar andra att de inte tänker så mycket på att<br />
de har en funktionsnedsättning utan de har alltid<br />
varit med andra ungdomar på fritiden (Malmö<br />
fritidsförvaltning 2011). Det är alltså viktigt<br />
att kunna erbjuda båda möjligheterna för unga<br />
med funktionsnedsättning. I våra intervjuer med<br />
unga såg vi liknande mönster. För Malin, 21 år,<br />
innebär umgänget med andra som har en funktionsnedsättning<br />
att hon kan slappna av mer:<br />
227<br />
”Men det blir på något sätt så att när<br />
man fått en diagnos och går med i Attention,<br />
när man lär sig mer om sin funktionsnedsättning,<br />
man drar sig liksom till<br />
de människor som är lite, inte udda, men<br />
som har typ ADHD eller någonting. Man<br />
drar sig till de människor som man är<br />
mer lik eller vad man säger. Du trivs<br />
bättre med? (intervjuaren) Ja, det gör<br />
jag, man kan slappna av mer, vara sig<br />
själv, man slipper anstränga sig för att<br />
verka normal typ.”<br />
(Malin, 21 år)<br />
Malin anser dock att det är bra med både inkludering<br />
och särlösning:<br />
”Jag tycker det är skitbra att träffa andra<br />
med diagnos, det är det ju men fast<br />
till en … hälften av den andra tiden eller<br />
lite mindre … 40 procent av den tiden<br />
kanske ska man träffa andra som är normala<br />
också. För det är också bra. För<br />
dom kan ju se saker på ett annat sätt<br />
också … för andra människor kanske har<br />
problem att till exempel komma i tid också<br />
och då kanske den människan kommer<br />
i tid och ger tips. Och den med ADHD<br />
kanske ger tips att ’ja men använd en<br />
tidsstock’… man behöver träffa olika<br />
människor. Men sen så tror jag man får<br />
avgöra själv också, vilka man trivs bäst<br />
med.”<br />
(Malin, 21 år)<br />
Hugo, 29 år, menar också att det kan vara<br />
lättare att slappna av om han möter andra med<br />
funktionsnedsättning. I mötet med andra utan<br />
funktionsnedsättning kan han behöva ”representera”<br />
sin funktionsnedsättning:
Change language