Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

praktiskt hanterar olika sociala situationer i vardagslivet
(Goffman 1963). Genom identifikation
och samspel med andra och genom deltagande i
olika sociala sammanhang har de unga hittat egna
vägar för att hantera sina svårigheter och därmed
skapat alternativa handlingsstrategier. I interaktion
med andra förändras och omförhandlas den sociala
identiteten. Flera av de unga ingår i grupper med
eller söker tillhörighet till människor med likartade
svårigheter och erfarenheter som de själva. Det
gäller framförallt de pragmatiska navigatörerna
som ofta söker sig till och deltar i sammanhang
med andra funktionsnedsatta och berättar om delad
verklighet. De kritiska utmanarna ser sig däremot
som udda i det samhälle de lever i, men uttrycker
en föreställning om tänkta gemenskaper där de kan
möta likasinnade. De missförstådda rebellerna känner
ingen tillhörighet till personer som liksom de
själva definieras som funktionsnedsatta eller psykiskt
sjuka. De avgränsar sig, protesterar mot ”annorlundaheten”
och tydliggör och markerar snarare
sin tillhörighet till majoritetssamhället.
Risker och möjligheter
Unga människors vuxenblivande är i dag en
mer utdragen process än tidigare och deras livssituation
och handlingsmönster har ändrats i
takt med det moderna samhällets inriktning mot
ökad flexibilitet och individualisering. Även om
dagens ungdomar har större möjligheter än tidigare
generationer att välja sin egen livsstil, medför ett
tuffare samhällsklimat att skillnader i livsvillkor
mellan olika grupper av ungdomar ökar (Socialstyrelsen
2006).
En grupp som är speciellt utsatt är unga människor
med funktionsnedsättning. Deras vuxenblivande
beskrivs ofta som mer komplicerat än för andra,
eftersom förutsättningarna för att leva ett självständigt
liv kan te sig annorlunda. De är ofta beroende
av olika välfärdsorganisationer för att få hjälp och
stöd i vardagslivet och därför har mötet och kon-
250
takten med olika välfärdsaktörer stor betydelse
för de ungas sociala identitet och framtida möjligheter
(Molin 2008, Ringsby Jansson & Olsson
2006).
Den här studien visar hur den sociala identiteten
hos unga människor med funktionsnedsättning
är föränderlig och omskapas i mötet med andra,
men också är ett resultat av de ungas egna erfarenheter,
strategier och aktiviteter. De ungas berättelser
om sig själva kan förstås som motbilder
i förhållande till den formella kategoriseringen
som funktionsnedsatt, där egenskapsbrister utgör
fokus. Tydligt är att den sociala identitet som
ungdomarna har konstruerat skiljer sig från de
bilder som de yrkesverksamma har av dem. Risken
är att ungdomar med funktionsnedsättning
undviker att söka professionell hjälp, eftersom de
uppfattar att detta kan hota deras självbild, en situation
som kan äventyra den unges möjligheter
att få adekvat hjälp och stöd när de behöver det.
För att hjälpa unga individer med funktionsnedsättningar
att finna sin plats i samhället behöver
yrkesverksamma inom välfärdsorganisationerna
i högre grad lyssna på de ungas egna berättelser
för att på så sätt få kunskap och förståelse för hur
de upplever sig själva och sin vardag. Härigenom
skapas förutsättningar för att se ungdomarna som
aktiva och reflekterande subjekt, med förmåga
att göra egna val för att uppnå kontroll och självbestämmande
i vardagslivet.
Kommentar:
Denna artikel bygger i huvudsak på en studie
som författarna tidigare publicerat: Olin, E,
Ringsby Jansson, B. (2009) On the outskirts of
normality: Young adults with disabilities, their
belongings and strategies. International Journal
of Qualitative studies on Health and Well-being
4: 256–266.