Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

att se ut inom riksgymnasiet för hörselskadade
(RGH). Det kan dock konstateras att båda utbildningarna
har upplevt ett ökat antal elever
med språkstörning. Troligen är detta en följd av
bättre diagnosticering.
Vi ser att många har svaga studieresultat med
sig från grundskolan och specialskolan. Detta
måste vägas in i bedömningen av studieresultaten
i denna skolform (SOU 2012:24). Det var
en hög andel, drygt 80 procent, som lämnade
utbildningen 2010/11 med slutbetyg (motsvarande
andel i gymnasieskolan var 87 procent).
Däremot var betygen lägre än för gymnasiet generellt,
12,7 jämfört med 14,0.
Riksrekryterande utbildning
i gymnasiesärskolan
Det finns även riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning
för elever med utvecklingsstörning,
dövhet eller hörselskada (Rgsär D/H).
Läsåret 2011/12 gick 41 elever i denna skolform
i Örebro. De som går utbildningen erbjuds endast
individuellt program inom den aktuella
skolformen eller RGD/RGH. Det har beskrivits
som en brist att de ur målgruppen som har potential
att gå ett nationellt program inom gymnasiesärskolan
inte har den möjligheten idag (SOU
2012:24). De flesta som går denna skolform går
sedan vidare till daglig verksamhet.
Skolresultat och
elevernas etablering
Samtliga riksrekryterande utbildningar som vi
beskrivit ovan bedöms av utredningen ha goda
förutsättningar för en hög kvalitet i utbildning,
boende, omvårdnad och habilitering (SOU
2012:24). Även om skolorna bidrar till en god
kunskapsutveckling är studieresultaten generellt
sämre än för gymnasieskolan i sin helhet. De
70
skillnader som finns mellan könen i studieresultat
i gymnasieskolan, där kvinnor presterar bättre
än män, går igen i dessa utbildningsformer.
Utredningen (SOU 2012:24) gör bedömningen
att det är för få som går vidare till arbete efter
studier vid de riksrekryterande gymnasieutbildningarna.
Det är svårt att följa upp detta, men
de beräkningar som gjorts utifrån inkomstuppgifter
tyder på att omkring en fjärdedel av de
elever som lämnade riksgymnasieutbildningen
för unga med svåra rörelsehinder (RgRh) mellan
2005 och 2009 hade ett arbete som minst
motsvarade deltid under 2010. Omkring hälften
hade istället hel aktivitetsersättning. Det är
också få som går vidare till andra studier efter
gymnasieutbildning för elever med svåra rörelsehinder.
Istället bedöms det vara relativt många
som gör det från gymnasiestudier för elever med
hörselskada, dövhet, dövblindhet och språkstörning.
Utredningen konstaterade att det finns behov
av riksrekryterande utbildningar även framöver.
De fastslog också att det inte bör vara möjligt
för staten att sluta avtal med fristående skolhuvudmän
för att bedriva den aktuella typen av
utbildningar. Detta med hänvisning till behovet
av kontinuitet, att stora investeringar krävs och
att verksamheten inte förväntas växa framöver.
Den samordnare som föreslagits för specialskolan
bör enligt utredningen få ett vidgat uppdrag
att förstärka arbetet i gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan för de riksrekryterande skolornas
målgrupper (SOU 2012:24). För det bör
ytterligare 137 miljoner avsättas till statsbidrag
för kvalitetshöjande åtgärder och fortbildning i
teckenspråk för lärare samt för att stödja anpassning
av studiemiljöer. Vidare föreslogs att Specialpedagogiska
skolmyndigheten får en mer
aktiv roll i utvecklingsarbetet och att en översyn