Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

De kritiska utmanarna
De kritiska utmanarna uttrycker, i motsats till de
pragmatiska navigatörerna, missnöje med delar
av sin tillvaro. De har också ett mer kritiskt och
utmanande förhållningssätt till samhället och
dess välfärdsaktörer. Även om de framhåller att
de har vissa individuella svårigheter så anser de
att alltför högt ställda krav på formell kompetens
och utbildning är en minst lika stor anledning
till de svårigheter som de erfar. Lars-Erik
är en representant för den här gruppen:
Lars-Erik – en kritisk
utmanare som upplever
sig satt på undantag
Lars-Erik är 24 år och bor på landet tillsammans
med sina föräldrar. Han har äldre syskon som
alla har flyttat hemifrån. Relationen till föräldrarna
beskriver han som otillfredsställande, speciellt
gäller det kontakten med pappan som har
stora alkoholproblem. Skälet till att han fortfarande
bor hemma är att han behöver tak över
huvudet då han inte har någon annanstans att bo.
Lars-Erik sköter sig själv och han eftersträvar
att upprätta samma rutiner varje dag. På dagarna
sover han länge, på kvällar och nätter tittar han
på teve och film.
Lars-Erik har gått i den ordinarie skolan men
han har haft stora problem, speciellt på högstadiet.
Lars-Erik och hans föräldrar försökte få
skolan att anställa en assistent som skulle hjälpa
honom. Då det inte rönte någon framgång hamnade
Lars-Erik i en djup kris vars konsekvenser
fortfarande är kännbara för honom. Han är
mycket bitter över att skolan negligerade hans
behov av hjälp och hävdar bestämt att hans liv
skulle ha sett annorlunda ut om han hade fått
hjälp.
243
”Det började gå åt helvete för mig i sjuan,
då ville jag ha en assistent men det
kunde inte skolan bistå med. Hade jag
fått en assistent så hade jag ju tagit vara
på den hjälpen. Men i stället fick några
bortskämda ungdjävlar assistent, de hade
inte vett på att ta vara på den hjälpen.
Hade jag fått hjälp i skolan så hade mitt
liv varit enklare i dag för när jag inte fick
assistent då kollapsade jag. Jag gick in i
en betongvägg och jag ramlade ihop.
Jag har ju fortfarande sviter efter den
där djävla kollapsen, den kommer att
hänga kvar hela livet ut.”
Lars-Erik beskriver att det tar lång tid för honom
att lära sig nya saker och att han har svårigheter
med att läsa och räkna. Han hävdar dock
med emfas att om han levt i ett mindre komplicerat
samhälle eller fått rätt sorts hjälp så hade
hans svårigheter inte berett honom några större
problem i vardagslivet. Lars-Erik är mycket intresserad
av samhällsfrågor. Han är medveten
om sina rättigheter och anser att samhället svikit
honom vid ett flertal tillfällen.
Lars-Erik har aktivitetsersättning, men ingen
ordnad daglig sysselsättning. Han vill gärna ha
ett arbete och är säker på att han kan klara det,
men menar att det ställs alltför stora krav på utbildning
för att få jobb. Han har vid ett flertal
tillfällen sökt jobb på ett slakteri i närheten, men
upplever sig respektlöst behandlad eftersom
ingen person i ansvarig ställning velat träffa honom.