Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

de som inte har erfarenheter av det slaget uttrycker
att de känner sig bekväma med att umgås
med personer som har likartade svårigheter som
de själva. Linus är en av dem, han besöker sedan
en tid tillbaka regelbundet ett aktivitetshus för
människor med psykiska problem. Även om han
ser detta som en tillfällig frizon så beskriver han
att samvaron med de andra deltagarna har kvaliteter
som han inte kan få av andra människor.
”Det är många som tycker det är konstigt
att jag går här på aktivitetshuset.
Men grejen är att detta är något för mig
också, för det finns inget annat ställe
som har det här som finns här. Jag har
haft ett jobb tidigare, men jag känner
mig mer hemma här, här finns andra som
vet hur det är att må dåligt och här finns
inte samma stress som ute på vanliga
jobb. Så det är bra att det är lugnt, man
kan ta det i sitt eget tempo, det är lättare
att stressa av här. Ja, jag kan få struktur,
fylla ut mina dagar och kunna må bättre.
Det är mitt första steg – att jag ska må
bättre.”
En annan strategi som de unga i den här gruppen
har gemensamt är att de inte utsätter sig för
situationer de inte tror sig om att kunna hantera.
Lotta avstår från att ta hand om hästarna och
korna som finns på gården, då hon anser att de är
för stora och därför svåra för henne att hantera.
Hon föredrar mindre djur, där hon ser sig som en
mycket kompetent djurskötare.
Lena är utbildad sjuksköterska och har sedan
lång tid regelbunden kontakt med psykiatrin.
Hon har tidigare arbetat i vården, en anställning
som hon har lämnat då hon upplevde att den
krävde alltför mycket av henne. Hon har därför
med hjälp av arbetsförmedlingen fått en praktikplats
i en affär. Så här beskriver hon det:
242
”Jag har bytt yrkesinriktning, jag ville ju
jobba med något där man fortfarande
umgås med människor, men inte umgås
så djupt som man gör inom vården. Jag
orkar inte med den känslomässiga biten,
dessutom är det ett alltför stort ansvar
för mig. Jag är rädd för att göra fel. Så
nu jobbar jag i en affär, det är ett jobb
som jag känner att jag kan klara av.”
Gruppen pragmatiska navigatörer upplever
alltså sin tillvaro som meningsfull och att de har
stora möjligheter att påverka sitt eget liv, nu och
i framtiden. De är medvetna om sina förmågor
och sin kompetens, men också om sina begränsningar
och navigerar skickligt mellan olika sociala
situationer för att undvika att försätta sig i
sammanhang som de inte klarar av att hantera.
Samtidigt är de gränsöverskridande och pendlar
mellan olika gemenskaper.
De unga inom denna grupp kan sägas ha en
flerkulturell identifikation, då de har erfarenheter
av att hantera livsbetingelser i olika typer
av gemenskaper och har också tillägnat sig en
kompetens att hantera splittring och skapa sammanhang.
För dem förefaller pendlingen mellan
det som betraktas som det normala och det avvikande
vara relativt oproblematisk. De undviker
helt enkelt att utsätta sig för situationer som
de inte kan hantera. Deras sociala identitet är
komplementär på så sätt att de ger en bild av sig
själva som ”annorlunda vanlig”. De ser på sig
själva som vanliga och annorlunda på samma
gång. Ingen av dem berättar om diskriminering
och utanförskap. De pragmatiska navigatörerna
presenterar sig själva som annorlunda i betydelsen
att de är långsammare eller mer stresskänsliga
än människor i allmänhet, men ser inte
detta som något större problem, vare sig för dem
själva eller för andra.