Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

i månaden. Det kan jämföras med pojkar utan
funktionsnedsättning, där motsvarande siffra är
12 procent. Det kan även jämföras med flickor
med funktionsnedsättning, där andelen är 16
procent (Statens folkhälsoinstitut 2011).
Utsatthet och
kränkande behandling
En kränkande behandling kan ta sig många olika
uttryck. Därför ger vi inledningsvis i detta avsnitt
några olika exempel på studier av utsatthet
och kränkande behandling. Därefter redovisar vi
omfattningen av orättvis behandling och otrygghet
samt av att bli utsatt för hot, misshandel eller
mobbning.
Studier visar på utsatthet
I Onödig hälsa – hälsoläget för personer med
funktionsnedsättning pekar Statens folkhälsoinstitut
på att personer med funktionsnedsättning
i högre grad avstår från att gå ut ensamma av
rädsla för rån, överfall eller annat ofredande.
Det är även vanligare att ha blivit utsatta för hot
om våld, våld eller kränkande behandling (Statens
folkhälsoinstitut 2008b).
Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
har studerats av handikapprörelsens Utredningsinstitut
Handu AB (2007). Deras studie
visar att en tredjedel av de funktionsnedsatta
kvinnorna som besvarat deras enkät hade erfarenhet
av hot, våld eller sexuella trakasserier
från män. En av tio hade blivit hotad, tvingad
eller fysiskt skadad av en man som hon var beroende
av. Det kan vara färdtjänstpersonal, en
personlig assistent eller personal i vården och i
hemtjänsten, men det är ännu vanligare att det är
en vän, granne, arbetskamrat eller chef.
Under 2011 gjorde Utvecklingscentrum Dubbelt
utsatt en genomgång av vilken kunskap
som finns om unga kvinnor med funktionsned-
136
sättning som utsätts för våld. Ett huvudresultat
var att det finns ganska lite information om
levnadsvillkoren för unga kvinnor med funktionsnedsättning
och deras eventuella utsatthet
för våld. En svårighet som lyfts är att man inte
vet hur många de är eller vilka de är. Utifrån
genomgången menar man att utsattheten för
våld bland unga kvinnor med funktionsnedsättning
är osynlig. Det är sällsynt att unga kvinnor
med funktionsnedsättning ingår som en egen
kategori i generella studier om våld eller hälsa.
Unga kvinnors utsatthet för våld syns även sällan
i studier om funktionsnedsättning (Bräcke
diakoni 2011).
En annan kartläggning, Kroppslig bestraffning
och annan kränkning av barn i Sverige (Jansson,
Jembro & Långberg 2011) visar att drygt 20
procent av barnen med kroniska sjukdomar eller
funktionsnedsättning har utsatts för våld i någon
form. Motsvarande siffra för barn i allmänhet är
10 procent.
Mest utsatta är barn med ADHD. Av dessa
uppger 26 procent att de har upplevt våld mellan
vuxna i familjen och 44 procent uppger att
de själva har blivit slagna. Även för barn och
unga med specialpedagog, assistent eller annat
specialstöd i skolan är risken att utsättas för våld
i hemmet större än för andra barn. Liksom eleverna
med funktionsnedsättning eller kroniska
sjukdomar upplever också denna grupp våld
mellan föräldrarna i högre grad än andra elever.
Ett undantag i sammanhanget är barn och unga
med rörelsehinder som enligt enkäten inte löper
signifikant större risk än andra barn att utsättas
för våld från sina föräldrar.
Projekt Nå (föreningen Tris, tjejers revansch i
samhället) finansieras av Arvsfonden och handlar
om hedersrelaterat förtryck och våld i gymnasiesärskolan.
Projektet belyser villkoren för
ungdomar med intellektuell funktionsnedsätt-