Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Mindre vanligt att prata<br />
med någon i familjen vid oro<br />
I <strong>Ungdomsstyrelsen</strong>s ungdomsenkät 20<strong>12</strong> finns<br />
en fråga om man brukar, eller skulle vilja, prata<br />
med någon då man är bekymrad eller oroar sig<br />
för något. I frågeformuläret fanns en lång lista<br />
med alternativ om vart det går att vända sig vid<br />
oro och de som svarade kunde ange ett eller<br />
flera av dem. Alternativ som fanns var familjemedlemmar,<br />
kompisar, olika stödinrättningar,<br />
ideella organisationer med jourstödlärare och<br />
annan skolpersonal, fritidspersonal samt präst,<br />
imam eller annan religiös ledare.<br />
Ett tydligt mönster är att unga med funktionsnedsättning<br />
i mindre utsträckning talar med andra<br />
vid oro men gärna skulle vilja det, jämfört<br />
med unga utan funktionsnedsättning. Att prata<br />
med en kompis vid oro är det alternativ som bäst<br />
visar på detta mönster. Av unga med funktionsnedsättning<br />
är det 83,8 procent som brukar prata<br />
med en kompis vid oro medan 16,2 procent inte<br />
brukar göra det men gärna skulle vilja. Av unga<br />
utan funktionsnedsättning är det 91,8 procent<br />
148<br />
som brukar prata med en kompis medan 8,2<br />
procent inte brukar göra det men gärna skulle<br />
vilja (tabell 4.2).<br />
Vanligare att vända sig<br />
till någon utanför familjen<br />
Med tanke på att det tidigare i kapitlet framkommit<br />
att unga med funktionsnedsättning skattar<br />
sitt hälsotillstånd lägre och att man är mindre<br />
nöjd med sina sociala relationer så är det inte<br />
konstigt att unga med funktionsnedsättning i<br />
högre grad vänt sig till någon utanför familjen<br />
för att få råd och stöd om familjesituation, kompisrelationer<br />
och hälsa. Av unga med funktionsnedsättning<br />
har 39 procent vänt sig till någon<br />
vuxen utanför familjen, till exempel kurator på<br />
ungdomsmottagning, tjej- eller killjour eller socialsekreterare<br />
för att få råd och stöd kring sin<br />
hälsa. Det kan jämföras med unga utan funktionsnedsättning<br />
där andelen uppgår till 18,5<br />
procent (figur 4.11). Det är särskilt vanligt att<br />
tjejer med funktionsnedsättning gjort det (52,7<br />
procent). Andelen killar med funktionsnedsätt-<br />
Tabell 4.2 Vilka man pratar med vid oro, 16–25 år, 20<strong>12</strong>. Procent<br />
Brukar jag pratar med<br />
Funktionsnedsättning<br />
Ingen<br />
funktionsnedsättning Funktionsnedsättning<br />
Brukar jag inte prata med,<br />
men skulle gärna vilja<br />
Ingen<br />
funktionsnedsättning<br />
Mamma 83,4 90,3 16,6 10,0<br />
Pappa 67,4 77,0 32,6 23,0<br />
Syskon 67,3 79,2 32,7 20,8<br />
Kompis 83,8 91,8 16,2 8,2<br />
Pojkvän/flickvän 79,5 86,5 20,5 13,5<br />
Någon annan 48,1 37,5 51,9 62,5<br />
Källa: <strong>Ungdomsstyrelsen</strong>s ungdomsenkät 20<strong>12</strong>.<br />
Kommentar 1: Antal svarande bland unga med funktionsnedsättning = 154–297 bland unga utan funktionsnedsättning<br />
= 464–1 676.<br />
Kommentar 2: Se inledningskapitlet för definition av funktionsnedsättning.<br />
Kommentar 3: Skillnaderna mellan unga med och unga utan funktionsnedsättning är signifikanta,<br />
signifikanstest på 95 procents säkerhetsnivå.
Change language