Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12

• En dubbelt så stor andel bland unga med funktionsnedsättning
jämfört med bland övriga unga
upplever att de har så mycket fritid att de inte
vet vad de ska göra med sin tid (19,8 procent
respektive 9,5 procent). Unga utan funktionsnedsättning
tycker i högre grad att de har lagom
med fritid och att de hinner göra vad de vill jämfört
med unga i gruppen funktionsnedsatta.
Jämför vi killar och tjejer i gruppen med funktionsnedsättning
ser vi att:
• Det är vanligare att killar upplever att de har
lagom med tid för sin fritid jämfört med tjejer,
(53 procent jämfört med 35 procent av tjejerna).
Hela 43 procent av tjejerna upplever att de har
så lite fritid att de inte vet hur de ska hinna med
det de vill göra jämfört med 30 procent bland
killarna.
• Tjejer är aktiva kulturutövare i högre grad än
killar. Detta gäller såväl bland unga med som
unga utan funktionsnedsättning.
• Det finns en tendens att tjejer idrottar och motionerar
i större utsträckning än killar.
• Killar är i högre grad aktiva i föreningslivet än
tjejer, en dubbelt så stor andel är aktiva minst
varje vecka (16,4 respektive 8,8 procent).
• En klart större andel killar än tjejer besöker
mötesplatser som ungdomens hus eller fritidsgårdar
varje vecka, 9,8 procent jämfört med 3,1
procent
15
• Det finns ingen statistiskt signifikant skillnad
mellan könen, eller mellan den yngre och den
äldre ungdomsgruppen, i vilken utsträckning
man avstått från att från att besöka eller delta i
någon fritidsverksamhet på grund av rädsla för
att bli dåligt bemött eller illa behandlad.
Det är små skillnader mellan de båda åldersgrupperna
i de flesta frågor som presenteras i
kapitlet. Den yngre gruppen är dock i högre grad
aktiva föreningsidrottare.
En orsak till att unga med funktionsnedsättning
i mindre utsträckning än andra deltar i
vissa fritidsaktiviteter är tillgänglighetsbrister i
omgivningen. I kapitlet beskrivs hur det finns
bristande kunskap om den fysiska tillgängligheten
till anläggningar och i vilken utsträckning
verksamheter är tillgängliga. Det finns också
brister i de krav på tillgänglighet som kommuner
ställer på de verksamheter de finansierar.
I kapitlet diskuteras om fritidsaktiviteter ska
vara inkluderande, det vill säga att unga med
och unga utan funktionsnedsättning deltar tillsammans,
eller om man ska använda sig av
särlösningar, där enbart unga med funktionsnedsättning
deltar i aktiviteten. Det finns olika
för- och nackdelar och en slutsats är att båda
lösningarna kan behövas.
De framgångsfaktorer som nämns för att förbättra
fritiden för unga med funktionsnedsättning
handlar bland annat om samverkan, om ledarens
kunskap och attityd och om att insatserna
följs upp.