Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
Ungdomsstyrelsen, utredning, Fokus 12
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
att de betraktar sig som en variation i majoritetssamhället.<br />
De söker alternativa vägar i syfte<br />
att hitta en plats i samhället där de värderas och<br />
respekteras utifrån sin speciella särart. De berättar<br />
om erfarenheter av diskriminering och<br />
upplevelser av utanförskap, men förstår det som<br />
ett resultat av andra människors okunskap eller<br />
oförmåga att tolerera olikhet och annorlundahet.<br />
Normalitetens gränser är för snäva, sett ur<br />
deras perspektiv, och de efterlyser en skola, ett<br />
arbetsliv och ett samhälle som ger plats för människor<br />
av olika slag. De kritiska utmanarna kan<br />
i någon mån betraktas som frivilliga avvikare,<br />
i betydelsen att de är stolta och kräver erkännande<br />
för sin särart.<br />
De missförstådda rebellerna<br />
Karaktäristiskt för de unga i gruppen missförstådda<br />
rebeller är att de lever i svåra eller närmast<br />
kaotiska livssituationer, utan arbete och<br />
bostad. Dock beskriver de sina svårigheter som<br />
tillfälliga och övergående. De tillstår gärna att<br />
de behöver hjälp med vissa saker eller i vissa<br />
situationer i livet, men ser inte på sig själva som<br />
avvikare eller som tillhörande en kategori av<br />
människor med funktionsnedsättning. Bakur är<br />
en av dem:<br />
Bakur – en tilltufsad<br />
och missförstådd rebell<br />
Bakur är 22 år, kommer från Kurdistan och har<br />
bott i Sverige i tre år. Vid tiden för intervjun har<br />
han uppehållstillstånd sedan ett år tillbaka, men<br />
saknar bostad och arbete. Hittills har han bott på<br />
en flyktingförläggning. Hans familj består av en<br />
äldre bror som också bor i Sverige. Sin första<br />
kontakt med vårdsystemet fick han i samband<br />
med att han sökte hjälp för oro och ångest, som<br />
246<br />
han menar var betingad av den situation han levde<br />
i. Han beskriver sin tillvaro som fullständigt<br />
kaotisk, från den dag då han vid ett besök på<br />
sjukhuset bedömdes vara i behov av tvångsvård.<br />
Själv förstår han inte alls varför han skulle vara<br />
på en psykiatrisk avdelning, varför han skulle få<br />
behandling med mediciner och annat.<br />
”De är typ galna här”, säger han och beskriver<br />
det som att han blev ”häktad på sjukhuset”.<br />
Han hamnar i situationer där han känner sig hotad<br />
och trängd och reagerar med ilska och med<br />
att protestera mot den behandling han utsätts<br />
för. Det gör att han av vårdsystemet blir betraktad<br />
som sjuk, farlig och oberäknelig och blir<br />
förflyttad till en sluten avdelning. Vid tiden för<br />
intervjun är han åter tillbaka på den öppna avdelningen,<br />
men är djupt tagen och skakad över<br />
det han varit med om.<br />
”I tre dagar var jag fastbunden i sängen,<br />
i två månader fick jag sprutor… jag var<br />
inlåst. Jag kände mig inte som människa,<br />
mer som djur.”<br />
Beskrivningen och kategoriseringen som psykiskt<br />
sjuk och farlig, är inget som han själv vare<br />
sig förstår eller accepterar. Hans problem, menar<br />
han, kommer sig av att han befinner sig i en<br />
tillfälligt svår livssituation, orsakat av yttre händelser<br />
som avsaknad av bostad och arbete och<br />
av den press han känt efter långvarig väntan på<br />
uppehållstillstånd. Han ser det som självklart att<br />
protestera mot en behandling som han inte bett<br />
om, som han inte förstår varför han får och som<br />
han känner sig kränkt av. Sett ur hans perspektiv<br />
är det behandlingen som gjort honom till avvikare.<br />
Han beskriver det så här:
Change language