Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

dåligt med mat på platån, men att få den tillagad på det här sättet var en lyx för dem. Faris
blundade och suckade nöjt när hon satte tänderna i en bit fisk. Gland tuggade på en köttbit medan
han fundersamt tvinnade mustaschen med sin fria hand.
”Det är bäst om vi tre”, han pekade på Casha, Faris och sig själv ”försöker hålla oss här så
mycket det går. Vi är trots allt desertörer och vi löper störst risk för att bli igenkända av någon
som kan ställa till problem för oss. Ni två får göra det ni ska så vi kan ge oss av härifrån sen.”
Han pekade på de båda tjuvarna som nickade mellan tuggorna.
När de ätit upp sträckte Tar på sig och klappade sig nöjt på magen.
”Jag går ut en stund. Ensam”, tillade han och de andra ryckte på axlarna. Tife tänkte
protestera med förblev istället tyst. Vad skulle han göra ute ensam nu? Det var visserligen
eftermiddag nu men hon tyckte inte om idén att han skulle försvinna iväg nu när de äntligen var
framme i Argovona. Tar vände sig inte om när han öppnade ytterdörren och klev ut i staden. Tife
väntade en minut, sedan ursäktade hon sig med att hon tänkte ta lite luft hon med och så försvann
hon ut genom dörren.
När hon kom ut slog regnet emot henne och hon svepte kappan tätare omkring sig. Hon
tittade till höger från den väg de kommit men såg inte Tar. När hon vände sig åt andra hållet såg
hon hans siluett försvinna runt ett hörn och in på en annan gata. Hon ökade på stegen för att inte
tappa bort honom och när hon kom fram till hörnet kikade hon försiktigt fram runt det. Hon såg
Tar en bit bort. Människor stod och kurade under hustak i skydd från regnet. Tar gick lugnt och
stillsamt fram på gatan och tittade på husen eller människorna han mötte. Tife visste inte alls vart
han skulle men hon var fast besluten att ta reda på det. Hon följde efter honom på avstånd och var
noga med att alltid försöka ha några människor mellan sig och Tar uti fall han skulle vända sig
om. Men det gjorde han inte. Vid ett tillfälle stannade han till vid ett stånd som sålde mat. Hon
såg på när han köpslog en stund med mannen i ståndet och sedan plockade han på sig lite mat,
hon såg inte vad, och gav mannen ett par mynt. Tife kunde svära på att han stal tillbaks minst
hälften innan han fortsatte. Försäljaren märkte aldrig något.
Tife såg att han stannade upp i en korsning som om han funderade på vilken väg han skulle
ta, han vek av till vänster igen. Hon följde efter honom ytterligare tio minuter där han strosade
runt i staden, till synes utan mål, innan han slutligen stannade framför ett stort hus. Hon insåg att
de rört sig mot stadens utkanter och husen i det här kvarteret såg lite slitnare ut än de runt Ljusa
Lyktan. Fasaderna var bleka och färgerna flagnade på sina ställen. Huset Tar hade stannat framför
105