Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Den var avlång och rektangulär och på varje långsida fanns fyra korridorer som försvann in i
borgen. I mitten höll stora pelare i prydliga rader uppe taket och i alkover vid väggarna stod
statyer. De var dock så gamla, nötta och täckta av damm och mögel att de knappt kunde se vad de
föreställde. De kunde skymta konturerna av män och kvinnor i olika poser, men det var allt som
syntes under dammet. På väggarna hittade de fler facklor där de hängde i sina hållare som de
kunde använda. De plockade på sig facklorna så att de inte skulle riskera att bli utan. Här och var
låg fler skelett utspridda, men det var bara enstaka lik som låg ensamma på golvet. De flesta
människorna hade varit i korridoren en våning ovanför dem där de desperat försökt ta sig ut en
gång i tiden. Det kändes som de stod i ett hjuls nav. Det skulle ta lång tid att söka igenom borgen
som verkade mycket större ju mer de såg av den. Det gick helt enkelt inte göra en bedömning
efter att bara ha sett några rum och korridorer längst upp i den.
Tife slog ut med händerna i en frustrerad gest. ”Hur ska vi kunna hitta eldstenen här inne?
Borgen är ju enorm.”
Valgone såg sig omkring och nickade frånvarande.
”Vi måste sprida ut oss. Jag kan tyvärr inte berätta för er vad ni ska leta efter eftersom jag inte
vet själv. Jag vet hur eldstenen ser ut men den kan vara var som helst, i en håla i golvet, i något
rum här inne eller kanske inmurad i någon vägg. Den är formad som en skål ungefär, men utan
urholkningen. Skulle ni se den kan ni omöjligt ta fel på den och en vanlig sten. Problemet är dock
fortfarande att vi inte vet vart den är gömd.” Valgone såg trött ut och hans ansikte var rynkigt och
fårat.
”Man kan känna den om man är i närheten, men hittills har jag inte känt något, så vi får
fortsätta leta.”
Gland gned sig på hakan och såg uppmärksamt på Valgone. ”Känna den? Hur menar du?”
”Tja, eldstenen är magisk och vi borde alla kunna känna den om vi kommer tillräckligt nära.
Den har trots allt legat och väntat här i hundratals år, så den kanske är ivrig att komma härifrån.”
Valgone grinade varglikt när han såg de andras ansiktsuttryck.
”Vadå ivrig? Det är ju en sten vi ska hitta, inte en varelse.”
Tar började bli arg, de hade varken tid eller humör för den gamles kryptiska meningar.
Dessutom hade hans axel börjat klia igen. Svullnaden hade lagt sig fort och armen var nästan
återställd redan, men det kliade fortfarande något fruktansvärt.
Valgone fnös. ”Allt jag säger är att vi bör känna av eldstenen om vi är nära den. Om den till
172