Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

instruerade sedan Gland att använda svärdshjaltet som mortel. Sedan försvann han in i skogen
och kom ut en stund senare kånkandes på en stor fyrkantig sten. Han tog så mycket rep de hade
och band sedan fast det runt stenen, när han var nöjd tog han ett par steg bakåt och tittade på
deras improviserade stege som skulle föra dem ned i djupet. Han såg belåten ut när han åter
vände sig mot de andra.
glatt.
något.
”När Gland är färdig med blommorna kan vi ta oss ner i hålet och hämta jordstenen”, sa han
Tife strök sin fläta som låg över hennes axel. Hon tyckte att planen var bra men det saknades
”Hur vet vi att blommorna verkligen fungerar? Jag vill inte simma ner där och upptäcka att
sjögräset äter upp mig bara för att det kanske inte är rätt blommor. Och hur ska vi förresten se där
nere? Kan du inte få den där stenen att lysa som du gjorde i Sulwaträsket?” Hon pekade menande
på den stora stenen Valgone burit fram.
Valgone stirrade fånigt på henne men sedan log han varmt. ”Du har rätt flicka. Jag ska få
stenen att lysa så att vi ser hur djupt det är.” Han gned sig tankfullt på huvudet medan han
funderade. ”Vi borde naturligtvis testa om blommorna fungerar som de ska, frågan är bara hur vi
ska göra det. Kan ni inte se om ni kan fånga någon mus eller fågel i skogen som vi kan sänka ner
där?”
”Varför kör vi inte bara ner störarna igen?”
”Vi vet inte om den räcker tillräckligt långt ner, och vi måste ju vara säkra, eller hur?”
Tife muttrade åt honom men hon visste att han hade rätt. Hon gillade inte gnagare men det
kändes grymt att offra dem på det sättet. Nåväl, råttor fanns det gott om och gräset måste ju också
äta tänkte hon sarkastiskt. Hon tog med sig Faris och försvann in i skogen. De kom tillbaks efter
en halvtimme och med sig hade de en död fågel de hittat och en näbbmus som vilt pep och skrek i
protest där den dinglade i svansen.
Gland bröt bryskt nacken av det lilla djuret och sedan gav han det döda djuret till Valgone
som band fast en knytnävsstor sten på dess mage. Han gjorde likadant med fågeln och snart hade
de två sänken att testa gräset med. Gland hade malt sönder alla blommor de hittat och nu hade de
hela kastrullen fylld med ett blått kletigt pulver. Valgone böjde sig över den stora stenen han
hämtat och snart lyste den med ett svagt sken. De var redo att ge sig av.
Solen började sakta dala nedåt på himlavalvet och Valgone trodde att de hade ungefär tre
254