Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Ja. Jag känner inte igen staden längre. Jag är en gammal man nu och det är dags för mig att
dra mig tillbaka. Jag är trött på att känna mig rädd i staden som jag spenderat större delen av mitt
liv i.”
Tar nickade sakta medan han stirrade ut i tomma luften framför sig. Han kände sig plötsligt
tom inombords och han visste inte riktigt vad han skulle känna. Beskedet kom plötsligt, men
egentligen var det inte överraskande. Han förstod den gamle mannen. Ubo hade ingenting som
höll honom kvar i Collcott längre. Han skulle få det bättre i skogarna där han fick vara ifred med
sina minnen efter Elvy.
De satt länge och pratade om gamla minnen, både gemensamma och egna, innan Ubo
slutligen suckade tungt och reste sig upp. Gästerna hade börjat tunnats ut inne på värdshuset. Det
satt bara enstaka gäster kvar vid borden och drack öl eller samtalade lågt. Tar trodde att det var
närmare midnatt och han förstod att tiden var inne. Tar och Ubo utväxlade en lång blick innan
Ubo till slut vände sig om och lämnade honom där. Ord kändes överflödiga och blicken de
utväxlat räckte som farväl. Tar visste att den gamle mannen inte skulle komma tillbaks och för en
kort stund fylldes hans hjärta med sorg. Tar satt kvar vid bordet och tittade länge efter den gamle
mannen när han försvunnit ut genom dörren.
Kapitel 2
När Tar till slut reste på sig var det mörkt ute och de mörka fönsterrutorna släppte bara in ett
svagt disigt ljus från lyktorna i staden. Han gick bort till en liten dörr i bortre änden av lokalen
och gick upp för den smala trappan bakom. En lång smal korridor med dörrar på båda sidorna
bredde ut sig framför honom. Han gick utan att tveka längst in innan han stannade framför en
trädörr. Han fiskade upp en nyckel ur en ficka i tunikan och låste upp dörren som knarrande
svängde upp. Han klev in i sitt lilla rum och låste dörren efter sig.
Rummet var litet och sparsamt möblerat med en säng i ena hörnet, ett litet bord framför
fönstret som vette ut mot en bakgård och en liten stol stod lutad mot väggen. Längs ena väggen
stod också en enkel kista i ljust trä där han förvarade sina dyrkar och dolkar som han inte bar med
sig.
15