Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

arrikaderna var inte lika starka som vid den första striden. Alla visste att det snart skulle falla
under den dravanska arméns framryckning. Det var bara en tidsfråga. Men ju fler fiender de
kunde döda under den tiden desto bättre. Kellar hoppades att det skulle vara tillräckligt.
När han nu stirrade på soldaterna som brakade samman på terrassen såg han till sin fasa att
den dravanska armén hade byggt stora provisoriska ramper av stockar som de bundit ihop. Kellar
räknade till tre stycken. Det var tre för många. De rullade ramperna på stora kärror som
skyddades av soldater med sköldar. De venloriska bågskyttarna vände genast sina pilbågar och
armborst mot kärrorna då de insåg faran, men för varje fiende de fällde tycktes två nya ta hans
plats. De venloriska soldaterna försökte bränna ramperna med pilar som satts i brand med hjälp
av tygbitar indränkta i olja, men träet i ramperna var färskt så elden fick inte fäste. Många
brinnande pilar missade, eller borrade sig in i fiendesoldaterna som vrålade av smärta när deras
kläder och läderrustningar fattade eld. De pilar som fastnade i ramperna släcktes snabbt av de
män som kämpade med att få fram kärrorna till pålverket. Kärrorna kom obevekligt närmare. När
de till slut var framme nedanför barrikaderna stannade de ett par meter ifrån kanten och sedan
välte de ned ramperna från kärrorna. Soldater rusade upp på kärrorna och lyckades med möda
välta upp dem på högkant. Sedan välte de dem framåt mot de venloriska försvarsställningarna.
De venloriska bågskyttarna på bergssidan lyckades skjuta ned tillräckligt många män för att
en av de tunga ramperna skulle falla bakåt istället och i fallet krossade rampen flera män. De
andra två ramperna välte med ett brak in i pålverket. Den dravanska armén hade enkelt skapat två
broar upp på pålverket. För enkelt. Nu hade de ytterligare två vägar upp till den första terrassen.
Den venloriska armén mötte tappert anfallet och lyckades driva tillbaka motståndarna. Men
eftersom de också var avskurna av pålverket från den andra terrassen tog det för lång tid att fylla
igen de luckor där männen stupade. Till slut hade den dravanska armén tagit den första terrassen
igen. Kellar såg att ytterligare ramper fördes fram på kärror. De lyckades sätta eld på en kärra
med hjälp av fler flammande pilar och det torra träet i kärran brann som fnöske. Elden slukade
mängder med soldater som hjälplöst sprang omkring i panik medan lågorna åt upp deras kött. I
paniken som utbröt sprang de in i sina kamrater och fler fattade eld när deras kamrater
panikslaget stötte emot dem. Trots det fick de upp ytterligare två ramper till den första terrassen
och nu fick den venloriska armén problem då fiendesoldaterna myllrade upp på terrassen likt
myror. De började tappa mark och tvingades tillbaka uppåt i passet. Snart hade de förlorat även
den andra terrassen. De var tvungna att gruppera om sig för att möta anfallet.
234