Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

kommit ända hit för att leta efter dem. Eller så kanske hon hade råkat i bråk med någon. Tar
visste av egen erfarenhet att den undre världen inte alltid var glamorös. Han tyckte själv att det
inte var så farligt att stjäla saker. Tar var så pass skicklig att hans offer aldrig märkte att de blivit
bestulna innan det var för sent. Men det fanns mördare och banditer i varje stad, redo att överfalla
en ensam kvinna. Nåväl, Tife kunde ta vara på sig själv. Han hoppades ängsligt att hon kunde det
åtminstone.
Han smuttade återigen på ölen då ytterdörren öppnades. Han blev glad när han såg Tife stiga
in. När hon såg sig om höjde han handen till hälsning. Hon mötte hans ögon, men inte hans
hälsning. När hon fick se Tar såg hon plötsligt arg och vaksam ut. Han undrade om det hänt
något, men innan han hann resa sig upp så försvann Tife snabbt uppför trappan. Tar tittade
förbryllat efter henne. Han lämnade sin odruckna öl på bordet och gick sedan efter henne upp på
övervåningen. Han stannade utanför Tifes dörr. Inifrån Glands rum hördes fortfarande röster, de
andra var i alla fall kvar. Han knackade försiktigt på dörren. När han inte fick något svar
knackade han hårdare för att vara säker på att hon skulle höra.
”Kom in”, hördes genom dörren.
Tife fnös när hon såg att det var Tar.
”Har du haft kul?”
Tar såg förbryllat på henne. ”Vad menar du?”
Tife blängde på honom. ”Jag såg dig gå till de smutsiga hororna.”
Tar stirrade på henne med uppspärrade ögon, sedan började han gapskratta när han förstod
sammanhanget. Tife trodde inte sina öron. Tar var tvungen att hålla sig för magen för att inte
ramla ihop på golvet.
”Jaha, du trodde…”
”Hur kan du göra något sådant nu? Vi är på flykt. Fyra män har dött för att vi skulle komma
hit och du tänker bara din egen njutning?” Tife hötte med fingret åt honom och blängde på honom
med iskall blick.
Tar hade slutat skratta men han log fortfarande retsamt mot Tife.
”Du är väl inte svartsjuk?”
Tife tappade hakan och hon blev röd i ansiktet av ilska.
”Svartsjuk? På dig? På de smutsiga hororna? Det är inte jag som går och drar på mig
sjukdomar och löss och skabb för att få sätta på första bästa kvinna som råkar vara i närheten.
109