Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

gången och tycktes titta på något längre bort.
Kellar kom fram till kanten på tältet och steg sedan ljudlöst ut i den lilla korsningen samtidigt
som han tryckte svärdspetsen mot mannens rygg.
”Ett ljud och jag kör svärdet genom ryggen på dig. Släpp kniven.” Hans röst var iskall och nu
var han plötsligt rasande.
Den mörkklädde tvekade en kort stund men släppte kniven som föll ner på marken med en
svag duns, sedan vände han sig långsamt om. Kellar stirrade mannen rakt i ögonen, han var nu
övertygad om att det inte var någon av hans soldater.
”Vem är du? Vad gör du här?” Kellar väste med sammanbitna tänder med sitt svärd pekandes
mot mannens bröst. ”Svara mig.”
Istället för att svara hånlog mannen bara åt honom, mannen riktade blicken bakom Kellar.
Kellar kastade en hastig blick över axeln och såg att två till mörkklädda män kom gående mot
honom. Från gångarna mellan tälten på sidorna om honom kom ytterligare två män. Kellar svalde
hårt. Han var omringad.
Mannen framför honom skulle precis ta ett steg bakåt för att kunna dra sitt svärd men Kellar
körde utan att tveka sitt svärd genom magen på honom. Mannens ögon stod ut ur huvudet av
förvåning. Han segnade ner med händerna för såret för att stoppa blödningen och den plötsliga
smärtan. De två männen som kom från sidorna hade redan dragit sina vapen och nu närmade de
sig långsamt Kellar med blodtörstiga blickar.
Kellar snodde runt och utstötte ett vrål när han kastade sig mot de två männen som kom
bakifrån. Om det inte gått så snabbt skulle Kellar ha anfallit någon av männen som kommit från
sidorna, men han var förbi stadiet där han kunde tänka igenom och analysera situationen. Han
hade insett att de här männen var här för att döda honom. Genom att snabbt anfalla de två män
som kom bakifrån lyckades han skapa förvirring, om än bara för en sekund.
Det räckte för att fälla den vänstra mannen med ett snabbt hugg mot huvudet. I rörelsen
framåt satte han axeln i den andra mannens bröst och de tumlade omkull på marken mellan tälten.
Kellar landade på sidan och rullade snabbt runt för att ta sig upp.
Han tog sig upp i sittande ställning och lyckades precis dra åt sig benen för att missa en
spikklubba som kom vinande genom luften. Den slog ned i marken framför honom med en dov
duns. Kellar tog desperat upp en näve jord och kastade den mot männen som anföll honom. Han
missade grovt men männen blev överraskade och tog instinktivt ett steg bakåt för att skydda
204