Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Och hur kunde du nu? Jag förstår mig inte på dig. Hur kan du vara så omoralisk? Och du pratade
om att vara en hederlig tjuv. Jag trodde nästan på dig ett tag och jag har sett att du betalar för
saker ibland men det är säkert bara för att stilla något perverst behov du har. Tro inte att jag
kommer hjälpa dig nu om du råkar illa ut. Rör jag vid dig får jag säkert löss och skabb jag med.”
Hon stod framför Tar med händerna knutna efter sidorna, flämtades och stirrade med
brinnande blick på honom.
Tar gned sig eftertänksamt på hakan.
”Ja det stämmer ju faktiskt, hon hade faktiskt löss.”
Tife skulle precis börja gorma igen men Tar började prata innan stormen bröt ut på nytt.
”Det var därför jag gav henne en kam, så hon har en chans att få bort åtminstone några löss.
Dessutom gav jag henne mat, men det kanske var dumt att ge den ’smutsiga horan’ mat?”
”Jag struntar väl i vad du ger de där slamporna, det spelar ingen roll, du lär ändå tappa din…
den kommer ruttna och sen kan du stå där och beklaga dig.”
Tar suckade dramatiskt och slog ut med händerna.
”Ja, jo, du har nog rätt. Jag är inte så medicinkunnig så jag vet inte om kroppsdelar kan ruttna
av att man ger en annan människa mat och pratar med henne en stund, men du kanske har rätt.”
Tife rynkade pannan men hon hade fortfarande stridens glöd brinnandes i ögonen.
”Vad menar du?”
”Vad jag menar är att de där kvinnorna också är människor och de är hungriga som alla andra.
Dessutom träffar de fler människor än de flesta andra och har därför goda chanser att höra vad
som händer i staden och i världen. Du skulle bara veta vad folk pratar innan de går till sängs.
Många är nervösa när de är med sådana kvinnor och pladdrar på för att lugna ner sig själva. Eller
för att skryta.”
”Så du menar att du bara var där för att få information?” Tife lät tvivlande, men hennes
stridslust falnade likt glöden på en döende eld.
”Just precis. Jag betalade, gav henne lite att äta och frågade om sådant vi kan ha nytta av. Hon
var också förvånad över att inte behöva utföra sina tjänster men hon verkade faktiskt tacksam
över maten och kammen.”
Tife fnös igen. ”Jaha, vad har du fått reda på då? Om du talar sanning förstås.”
”Jag vet vart vi kan träffa kungen som Valgone betalade oss att göra. Dessutom hade hon fått
veta att Collcott skickat sändebud hit för att övertala kungen att ställa sig på deras sida, men att
110