Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

här. Till vänster om dem hördes ett plask och de såg i ögonvrån att en varelse landat och snabbt
närmade sig. De stannade när en annan varelse slog ner ett par meter framför dem. En tredje
landade med en duns till höger om dem och de insåg med fasa att de höll på att bli omringade.
Gland tvekade inte, han rusade rakt på monstret som blockerade deras väg framåt och högg
vildsint mot den grå kvinnoliknande varelsen. Monstret skrek frustrerat när Gland slet upp stora
sår på dess armar och på bröstet, men den verkade inte bry sig om skadorna. Istället slog den
snabbt ut med armen och parerade ett av Glands hugg. Gland vek sig åt sidan i sista stund.
Monstret rev upp ett snitt på Glands skjorta med sina långa klor istället och var en hårsmån från
att trasa sönder honom. Gland var inte sårad men det skrämde dem att varelsen tycktes så stark
och inte verkade bry sig om sina egna skador.
Tar och Tife anslöt sig till Gland. Tillsammans lyckades de driva monstret bakåt tills den
frustrerat tog ett par lätta skutt bakåt och flaxade upp i luften.
Valgone var strax bakom dem. Han hade börjat kasta magikereld på monstret till vänster om
dem och stora röda eldslågor slog ut från hans händer. Monstret omvärvdes av flammor och skrek
förvånat, men sedan ruskade den av sig elden och ryckte obevekligt närmare. Den tycktes inte
beröras av magikerelden. Valgone svor högt medan han långsamt backade undan. Från höger kom
den tredje varelsen snabbt närmare. De hade inget val längre. Varken vapen eller magi tycktes
hjälpa mot de fruktansvärda varelserna. De var tvungna att springa för livet.
De sprang så snabbt de kunde och kastade ständigt snabba blickar över axeln. Två monster
jagade dem på marken. De sprang nedhukade med vingarna tätt uppfällda över ryggen. Som
groteska mardrömsvarelser. Det tredje monstret var fortfarande borta. När varelserna kom inom
räckhåll gjorde Gland snabba utfall och drev dem tillfälligt bakåt, men det var inte mer än att de
förlorade balansen för en sekund. De tycktes fortfarande inte bry sig om skadorna de fick av hans
svärd.
Framför dem såg de en svart öppning i diset. Det kunde vara en grotta och de satte fart mot
den. Om de kunde komma in där behövde de kanske bara försvara sig från ett håll. Här ute i
träsket var de för oskyddade. Långt bort ekade fler metalliska ylanden. Öppningen var deras enda
chans. Framför dem dunsade den tredje varelsen ner och blockerade deras väg. Så fort Gland såg
den sprang han fram och satte axeln i bröstet på den. De hörde hur det knakade i dess revben.
Monstret tumlade omkull och blev liggande med halva kroppen under vattnet och armarna
fäktade vilt för att få tag i dem. De sprang förbi den och närmade sig snabbt den svarta
168