Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

inte hur långt under marknivå de befann sig men det var ingen tilltalande tanke. De skulle inte ha
en chans att klara sig så länge under vatten. Tife kände sig plötsligt illa till mods. Om de var
tvungna att försöka simma ut skulle de med all säkerhet drunkna. Bröstet snörde plötsligt ihop sig
på henne och hon fick svårt att andas. Hon ville med ens inte gå ned i det svarta vattnet. Hon kom
också att tänka på varelsen i ån de tagit sig över. Tänk om det fanns fler sådana här nere? Hon
drog omedvetet upp axlarna som för att skydda sig. Allt kändes meningslöst.
Faris ryckte Valgone i byxbenet. ”Farfar, vi måste använda vattenstenen.”
Valgone såg ner på henne med rynkade ögonbryn medan han funderade. ”Du har nog rätt
flicka lilla. Det är enda sättet att ta oss levande ur det här.”
Han grävde i sina fickor och fick till slut fram den blå elementstenen. Den glimmade matt i
skenet från facklan och inuti såg det ut som vågor i olika nyanser av blått böljade fram och
tillbaka. Valgone sträckte fram vattenstenen framför sig och började koncentrera sig. De kände ett
svagt sug runt benen när det svarta vattnet långsamt började dra sig utåt ur tunneln, men sedan
stannade det plötsligt. Tife kastade en förbryllad blick på Valgone som stod med ögonen slutna
och koncentrerade sig så att hela ansiktet blev skrynkligt. Till slut sänkte han matt stenen och
öppnade återigen ögonen. En djup besvikelse dansade i hans trötta ögon.
”Någonting är fel på magin här nere. Jag kände det förut när vi hittade hålet i golvet, men då
förstod jag inte vad det var. Då var jag tvungen att använda mycket större magiskt kraft än vad
som är normalt, men jag trodde att jag var utmattad bara. Det här är något annat. Jag tror att
Wlogono har lagt en besvärjelse över borgen för att försvaga magin hos de som kom hit för att
hämta stenen.”
De andra stirrade bestört på den gamle mannen som plötsligt såg mycket gammal ut. Tife
kunde känna hur hoppet rann ur henne och hon sänkte besviket blicken. Det svarta vattnet kändes
oändligt kallt.
Faris ryckte enträget Valgone i byxbenet.
”Jag kan använda stenen om du är trött farfar.” Hon böjde huvudet bakåt för att kunna se
honom i ansiktet.
Han gav henne en hård blick. Stenen var ingen leksak, men å andra sidan visste han att
flickan hade stor magisk förmåga. Han visste bara inte vad för sorts magi det var. Han ville
egentligen inte låta henne använda stenen, inte nu och inte i deras situation. Särskilt inte nu när
hans egen magi var försvagad. Även om magin hade fungerat som den skulle var han inte säker
191