Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Nå, vad säger ni om det?”
Det fanns egentligen inget att säga. Om det Jholldo hade berättat var sant var det sådant
vansinne att de borde ha skrattat åt det, förutom att de visste att tusentals oskyldiga människor
redan hade blivit mördade. Det var en simpel men genial list av Chratunga att förvrida huvudet på
sina mannar. De flesta trodde säkert att de kämpade mot ondskefulla medlemmar ur Skuggorden
och att de oskyldiga personer de mördade var fienden. De insåg alla att hotet var verkligt och att
de stod inför ett krig, om de inte ville stödja vansinnet som Chratunga stod för.
Faris kramade Väs och pussade honom på nosen i tystnaden som följde. Hon såg liten ut där
hon satt bredvid Gland.
kinden.
”Tror ni han talar sanning?” Kellar bröt tystnaden samtidigt som han tankfullt gned sig över
”Jag tycker han avslöjade för mycket.” Gland tvinnade lugnt sin mustasch med ena handen
medan han stirrade på Kellar. ”Om jag hade varit i hans sits skulle jag inte ha avslöjat så många
detaljer om min armé.”
”Jag tror inte han har någon anledning att ljuga.” Valgone reste sig och stirrade frånvarande
ut genom fönstret. Den armé jag såg var enorm och de kan mycket väl ha alla enheter han pratade
om. Vi får inte ta hans ord för lögner innan vi närmare kan bekräfta dem, så tills vidare får vi tro
honom. I värsta fall har de mer män än han nämnde och då står vi inför ett större problem än vi
först trodde. Men vi får inte lita blint på hans ord. Vi måste vara beredda på vad som helst.”
”Sannerligen ett mycket större problem än vi trodde.” Kellar suckade tungt och drog med
handen för ögonen.
Tar lutade sig tillbaks i stolen och hängde ena armen över ryggstödet.
”Ja, ja. Det verkar ju faktiskt som att karlen där ute är vansinnig och att det är krig på gång.
Beklagar att jag tvivlade.”
”Det gjorde du med all rätta”, sade Kellar tankfullt. ”Att gå i krig är inget man ska göra
lättvindligt. Att ifrågasätta det var bara bra. Dessutom vet vi ju nu vad vi har emot oss. Det är en
stor armé, men med kunskapen vi har nu har vi i alla fall en stor fördel.”
De nickade instämmande.
Tife såg med brinnande blick på Kellar och hon fick ta ett djupt andetag för att hålla rösten
stadig. Hon tyckte inte alls om vad hon fått veta av Jholldo. Hans galenskap påminde henne om
det meningslösa i det hela. Hennes föräldrar hade tagits ifrån henne av en liknande anledning.
139