Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

misstänkte att vad de än sa skulle de hamna i fållan till slut.
“Ni är inga soldater, så mycket kan vem som helst räkna ut. Icke desto mindre är ni nu här
och jag har en del frågor jag vill ha svar på. Mina män rapporterade att ni flydde från soldaterna
vi anföll på vägen. Riskerar jag något när jag låter er leva?”
Den store mannen rynkade ögonbrynen när han väntade på deras svar. Tar visste inte riktigt
vad han skulle säga. Han visste knappt själv att de var jagade förrän föregående dag och då hade
allt hänt så snabbt. Hur kunde mannen veta att soldaterna varit intresserade av honom och Tife?
“Det tror jag inte. Jag och min bror Lano här var på väg hem från Collcott och helt plötsligt
var vi omringade, i nästan samma stund blev soldaterna överfallna av banditer. Av er.” Tife
försökte se så likgiltig ut som möjligt när hon mötte mannens stålgrå blick.
Hans ögon smalnade. Blixsnabbt sköt en väldig näve fram mellan gallren och tog strupgrepp
på Tar. Den väldiga mannens hand omslöt hela Tars hals. Tar hade varit beredd på något sådant
men han hade inte räknat med att mannen skulle vara så snabb. Han hade inte hunnit reagera
innan det var för sent. Mannen drog honom mot gallret och höll fast Tar där.
“Värdesätter du inte ditt liv? Jag sa ju åt er att vara ärliga.” Han sänkte rösten och lät plötsligt
mycket hotfull.
“Vi sökte igenom era packningar och hittade fler vapen än vad vanligt folk har på sig.
Dessutom hittade vi ädelstenar. Massor med ädelstenar. Sådana stenar har inte vem som helst. Så
nu vill jag veta vart ni har fått tag på de här stenarna och vilka ni egentligen är.”
Han dunkade Tar löst mot trägallret genom att dra honom mot sig. Tar stretade emot till en
början men slutade snart då mannens grepp hårdnade. Istället höll han händerna löst om den
andres arm för att få lite stöd.
“Tar”, viskade han rosslande. “Jag heter Tar Zakuli.”
“Jag heter Tife Gabronsi”, medgav Tife efter en kort stunds tvekan. Tar flämtade efter luft
samtidigt som han tänkte så fort han kunde. Han svalde för att vinna tid medan tankarna virvlade
runt i huvudet. Av någon anledning kom han att tänka på Valgone och hans prat om Skuggorden.
Den väldige mannens grepp lättades något då Tar började prata igen.
”Vi sålde information till kung Stogack. Vi påstod att vi hade fått reda på vart Skuggorden
höll till. De skulle befinna sig i en by norr om Relnore. Kungen var mycket villig att betala för
informationen. Tyvärr slog det fel.”
”Vad hette byn?” Mannens röst var fortfarande hotfull och till Tars fasa fanns det inte ett spår
60