Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

visste inte varför men flickan verkade vara speciell. Dessutom var det ju hon som hade fått ut
dem ur buren och det var han tacksam för. Av samma anledning valde han att berätta om den
magiska vattenstenen och hans misslyckade försök att använda den. Han kunde inte lämna för
många hål i sin berättelse, då kanske general Gland skulle bli misstänksam och sätta dem i buren
igen. Tar ville inte ta den risken och således passade berättelsen om elementstenen in utmärkt för
att fylla igen eventuella hål i hans historia. Tife satt tyst bredvid under hela tiden.
”Och här sitter vi nu” avslutade han. Tife nickade bara frånvarande på huvudet för att bekräfta
hans historia.
Faris tittade uppmärksamt på dem.
”Det är därför de måste gå fria pappa. Tar har använt den magiska stenen. Vi måste hjälpa
honom och den gamla farbrorn. Det är viktigt men jag vet inte varför.”
Gland skakade dystert på huvudet medan han tänkte efter.
”Du vet att soldaterna skulle kunna känna igen oss om vi gav oss iväg till en stad. Det skulle
vara mycket farligt att lämna platån. Kungen i Argovona kanske inte har något politiskt avtal med
kung Stogack, men det kan vi inte veta säkert. Det spelar ingen roll att vi kommer från den
dravanska armén, man avrättar desertörer oavsett deras ursprung. Dessutom är det kanske en
ännu bättre anledning för kungen i Argovona att ta oss till fånga. Han kanske tror att vi sitter på
information om den dravanska armén som han kan använda.”
”Jag vet. Men vi måste pappa. Det är viktigt.”
Faris lät enträgen och Tar kunde inte låta bli att le åt flickan där hon satt och såg allvarlig ut.
Det var ingen vanlig liten flicka men hon var söt när hon försökte se vuxen ut och hon lyckades
övertala en man som var stor som ett hus i jämförelse. Dessutom var det inte vilken man som
helst, han var en general vilket nästan gjorde situationen komisk.
”Hur kommer det sig att ni litar på oss?” Tife rynkade på ögonbrynen. ”Ni vet ingenting om
oss egentligen utan har bara hört vår historia och nu vill Faris att ni ska hjälpa oss? Varför?”
Gland stirrade på henne med genomträngande blick tills Tife slog ner blicken.
”När Faris blev min dotter ville jag inte lyssna på hennes råd heller. I början avfärdade jag
hennes råd som dumma fantasier påhittade av ett barn men Faris har någon förmåga… Det
kostade mig fyra bra män och kamrater att inte lyssna på vad hon hade att säga. Vi anföll en liten
spaningsstyrka som red igenom Faroiskogen inte långt härifrån. Föga visste vi att det var en fälla
gillrad för att försöka locka fram oss. Faris varnade oss att något var fel men jag valde att inte
68