Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Produs och hans män rörde sig norr så snabbt de vågade över Ravaslätten innan de vek av
mot den dravanska armén igen. Det var en vågad manöver, men om de kunde smyga sig in i
ryggen på armén skulle de ha störst chans att infiltrera den utan att bli upptäckta. Produs hade
tagit med sig femtio av sina bästa män för uppdraget. De rörde sig där terrängen tillät dem och de
visste alla att de trots mörkret inte var osynliga ute på den låga slätten. Om någon av fienden fick
syn på rörelser skulle de omedelbart kunna slå larm och då skulle allt vara förgäves. Deras
uniformer gav dem ett visst skydd och om de blev upptäckta skulle de kunna hävda att de var en
spaningsgrupp som kom tillbaka med viktiga nyheter, men det var en onödig risk. Alltså var de
tvungna att huka sig mesta delen av deras snabba marsch i mörkret.
De tog sikte på en liten kulle som för tillfället skärmade av dem från eldarna de skulle till.
Tack vare den kunde de springa upprätta en bit och de var alla tacksamma över det. Produs
torkade bort svett från ansiktet med handens baksida medan han sprang. Han kände hur ryggen
ömmade efter att ha gått nedhukad så länge. När de kom fram till kullen gjorde gruppen av män
halt och Produs smög tillsammans med två andra soldater upp på krönet för att spana ut över
fiendens läger.
När de kom upp såg de en dravansk soldat som stod på vakt lutad mot ett knotigt litet träd en
bit bort. Det var ett under att han inte upptäckt dem när de sprang till kullen. Produs tecknade till
sina två män att stanna kvar där de var och sedan smög han försiktigt på huk runt kullens baksida
och tog sig på så sätt fram till soldaten. Produs kunde höra hur mannen andades tungt. Soldaten
hade tydligen somnat på sin post. Utan att tveka gled han upp bakom mannen och skar med en
smidig rörelse av halsen på honom samtidigt som han satte sin fria hand över mannens mun så att
han inte skulle ge ifrån sig något ljud. Mannen vaknade av smärtan och han flaxade förvirrat med
armarna mot det osynliga hotet som snabbt tog hans liv ifrån honom. Sedan blev kroppen blev
livlös. Produs lade honom försiktigt på marken och drog snabbt ned mannen bakom kullen. När
han var klar smög han försiktigt tillbaka till det knotiga trädet och spanade sedan uppmärksamt ut
i mörkret.
De befann sig mycket närmre ytterkanten av armén än han först trott och han kunde tydligt se
siluetterna av soldater i skenet från lägereldarna. Härifrån skulle det inte ta mer än en liten stund
att ta sig till kanten av lägret. När de väl var inne skulle den svåraste delen av deras uppdrag vara
över. Om de lyckades ta sig in i lägret. En svettdroppe rann från Produs näsa och droppade ned
på marken, men han märkte det knappt. Det var dags för han och hans två soldater att försöka ta
237