Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

komma fram och vid det laget var vi långt ute på slätten. Branden kom från en vagn som låg och
pyrde på marken. Runt omkring låg döda människor, både soldater och civila.
Jag satte fem mannar på att vakta vår fånge medan jag och de som var kvar smög oss fram för
att se efter vad som hänt. Jag hittade Faris här gråtandes vid en kvinna. När jag kom smygande
såg det ut som hon ville äta upp mig men hon kastade bara en blick på mig innan hon fortsatte att
sörja kvinnan. Det var hennes mor. Det visade sig att en patrull överfallit kolonnen, förmodligen
trodde de att karavanen tillhörde Skuggorden. De i karavanen hade försvarat sig tappert men det
var bara vanligt folk så de hade ingen egentlig chans mot de beväpnade soldaterna. Det var en
ojämn strid från första stund och det resulterade i slakten vi såg.
Jag tror trettio oskyldiga människor fick sätta livet till. De hade mördat männen först och
sedan våldtagit kvinnorna innan de skar halsen av dem. Men något hade uppenbarligen gått fel
eftersom det låg döda soldater utspridda överallt. Vi kunde inte förstå vad som hänt. Vissa var itu
på mitten med inälvor hängandes flera meter efter dem. Andra såg ut att bara ha fallit ner döda
där de stod. En dog när han våldtog en stackars kvinna och hade ramlat över henne. Kvinnan var
tyvärr redan död.
Det var en fasansfull syn det ska jag tala om. Hur som helst så tog jag varsamt med Faris till
de väntande mannarna. Hon behövde inte se mer av slakten runt omkring oss. Jag bar henne i
famnen men när vi närmade oss de som stod och vaktade soldaten vi hittat blev han galen när han
fick se Faris. Jag har aldrig sett något liknande. Han lyckades tugga sig igenom munkaveln och
sedan var det med stor möda mina fem mannar lyckades hålla honom kvar, trots att han var
bakbunden och skadad. När Faris fick se avskummet mumlade hon något jag inte hörde. Sedan
kravlade hon ur min famn, gick fram till den skrikande mannen och sedan började det...”
Tar och Tife var fängslade av historien och Tife som börjat fläta Faris hår avbröt sig.
“Vad hände?”
“Har ni hört ett ben knäckas någon gång?”
Båda två nickade. Gland tog upp en torr pinne från marken som var ungefär grov som ett
finger. Han bröt isär den och den gav ifrån sig ett ljudligt knak.
“Ungefär sådär låter det”, sa han eftertänksamt.
“Faris ställde sig ungefär en meter ifrån mannen som nu var helt utom sig. Han pladdrade och
skrek om vartannat och hans huvud gungade fram och tillbaks i panik. Sen hörde vi hur soldatens
fötter började knaka, ungefär som pinnen. Vi förstod först inte vad som hände men mannen tjöt
66