Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”I det västra tornet, precis intill kanalen, finns en sten jag vill att du införskaffar.” Den gamle
mannen lät plötsligt mycket allvarlig.
”Det är en blå sten, ungefär så här stor”, han knöt handen och höjde den i luften för att visa
Tar, ”som jag vill att du stjäl.”
”Varför skulle jag göra det? Du misstar mig för någon annan.” Tar litade inte alls på den
gamle mannen. Om det var en spion utsänd av misralerna skulle han med all säkerhet hamna i en
fängelsehåla någonstans, eller råka ut för ett ännu värre öde. De tjuvar som blev påkomna blev i
bästa fall brännmärkta och i värsta fall avrättade offentligt på ett torg. Men det var något med
mannen som han inte kunde sätta fingret på, och innerst inne trodde han inte att mannen hade
något samröre med misralerna eller Chratunga.
Valgone reste på sig och stack handen innanför kåpan och fick fram en liten läderpåse som
han kastade till Tar. Tar fångade den i luften med båda händerna och han kunde känna hur
föremålen där inne skrapade lätt mot varandra.
”Öppna den.”
Tar kastade återigen en misstänksam blick mot Valgone men sedan gjorde han som han blivit
tillsagd. Han hällde ut innehållet i handen och drog sedan häftigt på andan. En mängd stora
ädelstenar i regnbågens färger glittrade i hans hand och han kände försiktigt på deras lena, kalla
yta med fingertopparna. Han kände igen stenarnas karaktär och visste direkt att stenarna kom från
Zarungruvorna. Han visste också att det var en förmögenhet han höll i handen och vad det än var
som gamlingen ville så var det dumt att tacka nej. Han hällde tillbaks ädelstenarna i läderpåsen
och knöt igen den. Han var på väg att fråga hur Valgone fått tag i stenarna men hejdade sig sedan,
han var inte säker på att han ville veta.
”Du får en påse till när jag får den blå stenen”, Valgone lät nöjd när han såg Tars reaktion.
”Som jag sa så finns den här stenen i det västra tornet. Det finns en dörr högst upp i tornet på
bröstvärnet som leder ned till kammaren där stenen finns. Dörren längst upp vätter mot
borggården så det är omöjligt att missa den. Du behöver bara ta dig in där, ta dig ned till
kammaren och sedan ta dig ut igen. Simpelt, eller hur? Den enda haken är att det måste ske inatt.”
”Varför så bråttom? Du förstår väl vad det innebär att bryta sig in i slottet oavsett vad det är
som ska stjälas? Särskilt i dessa tider då misralerna tillfångatar vem som helst oavsett anledning.
Varför skulle jag göra mig besväret över huvud taget?”
Valgones ögon smalnade en aning men sedan log han snett mot Tar.
18