Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Han var trött och på dåligt humör och ville bara sova. Han hade inte träffat Ubo på länge men
nyheten om att han skulle ge sig av hade tagit honom hårdare än han ville medge. Dessutom var
han orolig för den gamle mannen. Om ryktena om Skuggorden var sanna skulle han kunna råka
illa ut och Tar tyckte inte om tanken på att förlora den gamle mannen. Han visste att han inte
kunde göra något åt saken och han förstod mycket väl att Ubo ville härifrån. Han suckade och
skulle precis dråsa ner på sängen när han hörde något bakom sig.
”God kväll Tar.”
Tar snodde runt mot rösten och i hans händer glimmade två långa dolkar som han dragit fram
i en enda smidig rörelse. Han stirrade misstroget på mannen som stod vid dörren. Främlingen
hade en mörk, enkel skrud med kapuschong som var nerfälld så Tar kunde tydligt se mannens
rynkiga ansikte. Han var helt skallig och rynkorna hade letat sig upp långt i mannens runda
panna. Han hade ett långt grått skägg som hängde ned mot bröstet. Han var lite kortare än Tar
men det fanns en auktoritär utstrålning i den gamle mannen som fyllde upp den smala skepnaden
på ett sätt som fick Tar att bli på sin vakt. Det Tar främst lade märke till var hans grå klara ögon
som borrade sig in i hans egna. De lyste med en kraft som inte passade in i det fårade ansiktet.
Tar stod ihopkrupen och spänd som en fjäder, redo att anfalla mannen.
”Stoppa undan knivarna Tar.” Den gamle mannen viftade avvärjande med ena handen. ”Jag
är inte här för att skada dig.”
”Hur vet du vem jag är? Hur kom du in? Vem är du?” Tar blängde misstänksamt på
gamlingen och han höll fortfarande dolkarna i ett fast grepp, redo att stöta dem i mannen.
Utan att svara gick den gamle tvärsöver rummet och drog fram stolen.
”Har du nåt emot om jag sätter mig ner?”
Innan Tar hann protestera satte sig den gamle mannen ned och suckade nöjt.
”Ah, jag har stått och väntat på dig en bra stund. Det är jobbigt för de här gamla benen förstår
du.” Mannen höjde på ögonbrynet och pekade menande på dolkarna. ”Du borde verkligen stoppa
undan de där innan du gör dig illa på dem.”
Tar stirrade på mannen en lång stund men bestämde sig till slut för att göra som han sade. Om
gamlingen försökte något skulle han vara död innan han hann resa sig från stolen. Han stoppade
undan knivarna innanför kläderna och gick sedan bort till ena väggen och lutade sig mot den med
armarna i kors.
”Vem är du?”
16