Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

och avsluta jobbet själv. Till slut hade han bara ett alternativ kvar och han sänkte dolken från
hennes hals.
”Eftersom vi båda är här får vi helt enkelt samarbeta, men försök inte med något. Om du röjer
oss kommer jag inte tveka att lämna dig kvar här.”
Kvinnan stirrade på honom en kort stund medan hon funderade och sedan nickade hon snabbt
till svar. Hon hejdade sig när de skulle sätta fart runt tornet igen.
”Jag vill veta vad du heter. Om Valgone verkligen skickade dig så vill jag åtminstone veta om
du talade sanning eller inte.”
”Jag heter Tar. Nu får vi det här överstökat”, svarade han korthugget.
Tar tyckte inte om hur situationen hade artat sig. Han hade i hela sitt liv arbetat själv, men nu,
under ett av de mest riskfyllda uppdragen han åtagit sig hade han plötsligt blivit barnvakt åt en
kvinna han inte kände och inte litade på. Han väntade på att hon skulle gå före så att han kunde
hålla uppsikt över henne. Hon kastade en arg blick på honom. Sedan knuffade hon till honom och
trängde sig förbi när de gick runt tornet. Det tog dem inte många sekunder att komma fram till
andra sidan där bröstvärnet fortsatte mot slottet och där fanns mycket riktigt en dörr. Det var en
massiv ekdörr med dekorationer i järn utmed sidorna.
Tife kände försiktigt på dörren och kunde konstatera att den var låst. Hon plockade snabbt
fram ett litet metallföremål som hon stack in i låset. Tar var motvilligt imponerad över hennes
färdigheter i att dyrka upp dörrar. Han misstänkte att hon trots allt kanske var en kompetent tjuv
liksom han själv, men det återstod att se.
Sekunderna gick men sedan klickade låset till och dörren svängde ljudlöst upp i natten och
blottade en smal spiraltrappa som vindlade sig nedåt. Den såg ut att vara uthuggen i själva tornet.
På väggen innanför dörren hängde en brinnande fackla som kastade sitt gula sken på
stenväggarna och den fladdrade till i det plötsliga vinddraget när luften utanför strömmade in i
tornet. Tar föste bryskt in Tife i tornet och drog igen dörren efter sig. Ingen av tjuvarna såg de
förvånade ögonen som tittade upp på tornet från borggården när ljuset från facklan för ett par
sekunder släpptes ut i natten.
Tife gick först nedför trappen och Tar följde tätt efter. Han ville inte tappa bort kvinnan här.
Det skulle bara innebära problem för honom själv. Det fanns facklor upphängda i rostiga hållare
på väggen med jämna mellanrum och lågorna svajade till när de passerade. De passerade en liten
avsats där ytterligare en ekdörr fanns. Tar undrade plötsligt varför han inte tagit den istället för
24