Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

De andra mumlade bara till svar och slog snabbt upp ett provisoriskt läger. När de lämnat
Sulwaträsket hade de sökt efter Tar. De hade hittat spår efter honom, och någon mer. De hade
också hittat blod på marken. Spåren hade sedan lett vidare norrut, mot Collcott.
De visste inte vad som hänt men de var tvungna att anta att Tar var tillfångatagen av någon
eller något. Kanske var det Tasrun de hört talats om i Argovona, eller så hade en varelse satt
klorna i honom. De kunde bara hoppas att han var vid liv. Det som var värre var att Tar visste om
ledtråden till jordstenen. De trodde inte att han frivilligt skulle tala om det för någon, men de
visste redan allt för väl att Garland och Chratunga redan hade vindstenen och att de fått reda på
det från stenväktaren Torjie. Om de kunde få ur en stenväktare den informationen hade Tar inte
mycket att säga till om. De skulle förmodligen tortera honom så länge det behövdes och sedan
skulle inte längre jordstenen vara säker i sitt gömställe. De var därför tvungna att ta sig dit för att
hämta den så snart de kunde, för att på nytt gömma undan elementstenarna för Garland. Tife
tyckte inte om att behöva lämna Tar åt sitt öde, men hon förstod att jordstenen var viktig.
Motvilligt hade hon gått med på att först försöka hitta stenen och sedan kunde de ge sig av efter
Tar. Hon hade dessutom inga alternativ. Tar kunde vara precis vart som helst och det skulle vara
ett hopplöst företag att ge sig ut och leta efter honom. Dyster i sinnet fick hon finna sig i att
jordstenen var viktigast just nu.
På vägen hit hade de hört envisa och otäcka rykten av människor de mött om att ett krig
blossat upp. Det var vad de planerat i Argovona men de trodde inte att det skulle ha skett så snart.
De hoppades att Kellar och Casha hade fått ihop en tillräckligt stor armé för att mäta sig med den
dravanska. Om inte Kellar segrade visste de inte vart det skulle sluta. Den dravanska armén
skulle marschera in i Venlora och då visste ingen vad som skulle kunna hända. Dessutom skulle
Chratunga och Garland lättare kunna söka efter elementstenarna om de fritt kunde röra sig i
Venlora.
Valgone tog första vakten när de gick och lade sig. De var utmattade efter den hårda färden
hit och det ständiga hotet som hängde över dem. De somnade så fort de lade huvudena på sina
packningar.
Tife hade sista vakten. Hon väckte de andra i gryningen när himlen färgades i purpur av den
stigande solen bakom höjderna. De åt en hastig frukost och sedan gjorde de sig redo att ge sig av.
De lämnade hästarna vid lägret. De skulle ändå inte vara till någon nytta när de skulle upp i
bergen.
245